Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Samhällsreformen. Jag måste själv vara med vid de stora besluten - Agitation som garanti för gott folkbeslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
hjälpare i sitt arbete krafter från alla partier, och finge i sin tjänst
alla samhällets resurser; allt för att leda människorna rätt och hjälpa
dem att praktiskt förverkliga det goda uppförande och den
människokärlek, om vilka det runt omkring predikas.
Vill man att denna sakliga agitation skall tystna, ja, då kan man
lika gärna hemställa till prästerna att upphöra med sin predikan, till
nykterhetsvännerna att sluta med sin mission, och till lärarna att
inställa sin undervisning, förmenande att predikan, moralisk påverkan
och undervisning göra skada. Vilken sansad man skulle kunna
komma fram med en sådan tanke?
I stället kan man vänta, att varje god man och kvinna skall vilja
vara med i arbetet. Alla goda krafter och alla partiers bästa
förmågor skola anmäla sig, och ingen vrå i landet skall bli oberörd.
Riksdagsmännen skulle särskilt känna sig uppfordrade att
deltaga i detta upplysningsarbete. Nu bry de sig icke mycket om sina
valkretsar, sedan de väl blivit valda.
Och vilken djärves nu påstå, att ett sådant arbete inom ett redan
förut på det hela taget gott folk icke skulle få goda resultat Vilken
inbillar sig, att han skulle kunna förvilla en hel nations samlade sunda
förstånd, omintetgöra hela detta samlade upplysningsarbete eller
locka miljoner av ett sunt och upplyst folk till fördärvbringande
allmänna beslut?
Till anfallskrig till exempel? Eller till att icke försvara sig vid
anfall? Eller till att icke sluta fred, om det blivit en sammanstötning?
Eller till att komma med omänskliga krav vid en fred?
Nu har fåtalet haft det om hand, våra furstar, våra parlament,
våra pänningmän, våra diplomater, våra partiledare av alla slag, och
följden blev världskriget. Ledningen i ett par av världens mest
civiliserade länder gick till anfall.
I flera år fortsatte man sedan utan att tala om fred. Under
kriget var man grym utan gräns, och vid freden visades gränslös
grymhet igen. Allt detta håller nu på att utveckla sig till
världsrevolutio-nen. Vi tro icke att man skulle ha kunnat ena miljonerna om dylika
vägar.
”Folkets röst är Guds röst.” Det ligger något häri. Somliga
säga, att de icke tro på folket. Men då skulle de väl icke heller låta
folket välja representanter, och därtill män ur sin egen krets. Och
vad har man sedan för väg kvar att gå? Var skall man draga
gränsen för dem man tror på och dem man icke tror på? Varken
Bis-marck eller kejsar Wilhelm sågo någon annan väg än den allmänna
rösträttens, och det gives heller ingen annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
