Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Hör inte nationsmedlemmarnas ekonomi till nationalekonomien?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
3“
lösheten, som icke medger arbete under någon enda timme på dagen.
Åtta timmars arbete för andra räcker naturligtvis mycket bra, om
samhället vore förnuftigt ordnat. Finge därtill envar en tid av dagen
arbeta för sig själv, så skulle vi få en produktion, som vi aldrig sett
maken till, men då skulle vi kanske också envar få behålla en del
av produktionens frukter för oss själva, vilket är huvudsaken.
Om tyskarna har sagts, att huru de än nu arbeta, så komma de
att bliva än mera skuldsatta, allt eftersom tiden går, ty de skulder
man vill pålägga dem växa mera än deras betalningar, hur de än
anstränga sig. Deras arbete är överintecknat, alldeles som på sin tid
i Eskilstuna smidesgesällerna voro personligen intecknade, därvid
också lär ha inträffat, att ju mer de smidde, dess mer skyldiga blevo
de. Till sådana resultat kan man komma i en nationalekonomi, som
icke har plats för människan. Slaveriet var ett sådant resultat, och
vårt skuld- och skattesystem blir bara en ny form av slaveri, om vi
icke bryta det.
För länge i världen sedan var det några svärmare, som undrade,
om verkligen icke de djupa leden hade något att vänta av
nationalekonomien och det nationella myntsystemet, och om de icke borde
få något i behåll av sitt slit. Och så kommo sparbankerna till stånd.
Men mera genomtänkt var icke den byggnad man då uppförde, än
att de hopsamlade småslantarna fingo flyta ihop till hyreskaserner,
som utarmade de fattiga än mer. Och hela den vansinniga
penninggången har nu firat sin triumf på det sättet, att insättarna på ålderns
dagar få nöja sig med tredjedelen av vad de insatt. Detta till följd
av penningvärdets och hela systemets fall. Vi frågade direktören
inne på sparbanken, vad han i grund och botten menade härom och
om hela sin affär. Ja, vad skulle han säga!
När vi komma till denna punkt har, som redan antytts, icke
heller nationalekonomen ett ord att säga. Han måste erkänna att
hela systemet ramlar. Han bara söker trösta sig med, att det väl
nu ändå har ramlat nog. Men hur vet han det? Det kan väl bli
värre katastrofer än. Och vad hjälper det, om vi släpa oss fram
några år igen, om vi söka taga nya tag igen, och sedan allting ramlar
igen, som det gjort så många gånger förr? Generation efter
generation bli i alla händelser ruinerade. Och då är det väl så illa som
det kan vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
