Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - De gamla, de sjuka och de lemmalytta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
DE GAMLA, DE SJUKA OCH DE LEMMALYTTA
Så ha vi sådana medellösa, som äro sjuka och gamla. Enligt
vår mening borde också de höra till nationalekonomien. Tänk dig,
att du själv plötsligt blir sjuk och arbetslös och icke har det minsta
att trygga dig till. Då skall du kanske hålla med oss om vår
nyssnämnda sats. Men nu äro de sjuka och gamla uteslutna. Man har
icke råd att göra något för dem, säger man. Och därmed har en ny
dom fallit, som krossar nationalekonomien.
En gång vaknade verkligen samvetet litet grand även inför denna
punkt. Man tyckte att fattighuset var alldeles för ledsamt som
tillflyktsort för utarbetade och sjuka svenska män och kvinnor. Något
bättre måste vi ha. Och fingo vi det också? Jo, vackert. Det blev
sämre än fattighuset. Ålderdomspensionen blev femtedelen av vad
det kostar att föda en fattig på fattighuset.
Vi ha de stackars bröstsjuka. Om några skulle hjälpas, så är
det väl de. Samvetet rörde på sig en gång igen, och vi fingo
sanatorierna. Men de hjälpa bara för en begränsad, liten tid. Det
behövs ju i många fall samma vård sedan, ja, omsorgsfull vård i
framtiden även i de fall, som övergå till friskhet. Allt hänger här på
kraftig näring.
Men vad få de bröstsjuka, om de få något? Jo, fjortondelen av
vad vården kostar på sanatoriet. Femtio öre om dagen få de, om de
få något, men 50 öre räcker nu icke till stort mer än en liter mjölk
om dagen. Här vid dispensären ha de sjuka tidigare fått två liter
mjölk, men nu, sedan den blivit så dyr, få de bara en liter om dagen.
Femtio öre om dagen! I en mjölkbutik i Stockholm åto vi
nyligen en frukost av mjölk och bröd. Den kostade en krona och tio
öre. Vad, få folkpensionären och den bröstsjuke till den andra
hälften av frukosten? Vad få de till middagen och kvällsmåltiden,
till kläder, till bränsle, till hyra och förströelse?
Jo, se här är deras förströelse. Vi hörde nyss om en fattig
yngling på landet, som blivit illa sjuk. Man trodde att han hotades
av lungsot, som brodern. Läkare skulle hämtas ut för att få se
honom. Bilen kostade 60 kr. Av en ren händelse kunde denna
kostnad halveras med en annan, som också var sjuk. Annars hade
den åldrige fadern fått betala den ensam, liksom han ensam får
betala den dyra medicinen och nya läkarebesök, om den sjuke
behöver tillsyn någon mer gång. Fadern hade under sitt liv arbetat ihop
några slantar, som han lagt ned i en stuga och i en bergbacke. Nu
får han väl pantsätta stugan för att hjälpa sin stackars son. Sådant
är allmänhetens liv. Sådant är samhället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
