Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Tre procent, eller kyrkan mitt i byn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
405
intresse. Även för de stora företagen är låg ränta ett huvudintresse —
just nu fordra flera industriidkareorganisationer att räntan skall
kraftigt sänkas —, och således kan det allmänna intresset icke bli hög
ränta, utan låg ränta. Ja, även storkapitalisterna kunna ha större
fördel av låg ränta och stabiliserat penningvärde, jämfört med hög ränta
och ett sjunkande penningvärde. Tre eller fyra procent på stabila
pengar är ju mera värt än sju eller åtta procent på pengar, som falla
med två tredjedelar i värde.
Med andra ord. Om penningvärdet nedgår till en tredjedel, därtill
skuldsystemet är väsentlig orsak, så är väl detta, skulle vi tro, inte
bättre för kapitalisten än en räntesänkning med ett par procent.
En annan synpunkt, som leder till låg ränta, är denna förut
antydda: Man yrkar runt omkring på nedsättning av arbetslönen,
på förbilligande av produktionskostnaderna. Skall räntan höjas,
medan arbetslönerna sänkas? Vad är det för en rättvisa? Skola icke
räntetagarna, de som bäst kunna bära bördorna, framför alla andra
läras att begränsa sig i en tid som denna?
Vi erinra ock om den förut nämnda småbrukaren, som fick
betala 8,5 procent på sin första inteckning. Sådant kan ju icke få
fortsätta. Han måste ha dessa billiga lån. Vi behöva för honom den
där billiga räntan vi tala om, men för att få den för honom måste den
skapas för de allmänna lånebehoven.
De mindre avkastande företagen kunna ej utvecklas utan att
räntan faller. Det ligger något i den satsen också.
Ytterligare en synpunkt. Tar man utan vidare skatter, där
inkomster och behållningar finnas, så riktar man sig naturligen också
på räntorna, och kommer att göra det mer och mer. Man har redan
nu erkänt att fonderade medel bättre bära skatterna än andra medel.
Man måste helt enkelt allt mer och mer tillgripa räntorna, om
förhållandena icke ändras från grunden. Men att beslagtaga enl hel del av
ränteinkomsterna i skatter, det blir väl inte bättre än att sänka
räntan med ett par procent. Och bättre är väl inte heller den rena
för-mögenhetskonfiskation, som nu på åtskilliga företagits eller är på tal.
Vill man skydda små räntetagare, som behöva räntan att leva av,
så kan man ju bereda dem skydd och undantag vid skattläggningen.
Alen vi erinra här, att de icke bli strandsatta alls under
amorteringstiden. De få tvärtom mera årligen. En human reglering här inom
vissa gränser bör emellertid mycket lätt kunna åstadkommas.
Vi syfta till en omläggning av skatterna, varigenom
ränteinkomsten drabbas endast i den mån den är föremål för överkonsumtion,
eller konsumtion utan produktion. Och då man sett, vilken
genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
