Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - En ny nationalekonomi. Kontroll över kapitalets gång. Stigande skatt på överförbrukningen Inga stående skulder. Ränte- och myntreglering - Tre procent, eller kyrkan mitt i byn - Bindas vi icke i räntefrågan av utlandet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4o6
DEN RÄTTVÄNDA VÄRLDEN
gående förvandling till det bättre, som skulle följa av låga räntor
och en kraftfull skuldamortering, så må man väl kunna ge företräde
åt vårt grepp på frågan.
Då man nu tycker sig se dessa möjligheter till reglering av
räntan, och då man här tillåter sig ifrågasätta tre procent, eller något
i den stilen, så erinrar man sig ju också, att postsparbanksräntan
tills helt nyligen var 3,6 och tidigare 3,3; egnahemslåneräntan var
till helt nyligen 3,6. Från utlandet talades före kriget ofta om 2 och
2,5 proc, ränta. Med den materiella utvecklingen bör räntan falla,
och har den fallit, heter det i de nationalekonomiska uppslagsböckerna.
Här skulle ju för resten ett gott direktiv kunna ges genom
ett öppet utslag av hela nationen. Vi ha sökt visa att nationen vid
ett sådant beslut kan känna sig obunden av annat än humanitet och
sunt förnuft. Det där kapitalet man söker efter, det finns, det skall
bara fram och det kommer nog bäst fram genom måttliga räntor
under ett rationellt kontrollerat kredit- och skattesystem.
BINDAS VI ICKE I RÅNTEFRAGAN AV UTLANDET?
Den i denna rubrik uppställda frågan återstår. Kunna vi
bestämma räntan utan hänsyn till utlandet? Hålla vi låg ränta här,
så kunna kapitalen kastas till utlandet.
Ja, om de få lov att kastas dit. Men det är just det, som icke
längre skulle få ske så fritt som nu. Skulle vårt kapital få kastas till
andra länder, medan vårt folk lider nöd, för att kapitalisterna här
hemma icke behaga att mot omtalade normerade ränta, eller högre
ränta kanske i vissa fall, sätta kapitalet i verksamhet i eget land?
Vi ha nu knappt av bostäder, våra produktionsmedel äro icke
tillgängliga, vi ha ej tillräckliga livsmedel för sjuka och gamla. Skall
vårt kapital, det vill säga de förnödenheter vi ha, då få föras ut ur
landet? Det fingo de icke under kriget. Varför skola de få det
under freden?
Får kapitalisten utom landet samma ränta som inom landet, ja,
då har ju icke ens han själv det minsta skäl för exporten. Får han
en eller annan procent mera än inom landet, skulle landet då av
hänsyn till denna hans privata vinning offra intresset för det egna folket?
Och får han utanför landet mindre än han får i landet, vilket är det
troliga, även om vi sänka räntan, alldenstund räntan utomlands
brukar vara betydligt lägre än inom Sverge, vad är det då för okynne
han ger sig in i?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
