Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185’
syntes hon ofta ej till på hela dagen; men snart
fann han att vistelsen under samma tak äfven borde
undvikas, och beslöt företaga en resa på obestämd
tid. Han begärde genast permission och ämnade sig
till Stockholm, men stannade — på Odinsberg.
Lejonram, som en dag händelsevis träffat Elmers
i staden, och då med glädje funnit i honom hvad
han länge önskat: "en sökande själ", bjöd honom på
det hjertligste till sig; och Elmers antog gerna
bjudningen, ty han visste sig i baronen ega en vän, som
länge sjelf famlat i en svår ovisshets ångest, som
således skulle förstå och kanske gagna honom, oaktadt
den sjukliga exaltation hvaraf han ansåg honom lida.
Båda hade blott menat ett par dagars besök, men
råkade genast in på ett så vidt fält af
meningsstrider, att det ej hastigt kunde öfverfaras. Det var
mycket de ville lära tillsammans för att så mycket
bättre föra dessa fredliga strider; — ty de voro
verkligen fredliga, och utan en skymt af bitterhet,
emedan begäret å ena sidan att vägleda och öfvertyga,
möttes å den andra af det innerligaste begjir att bli
upplyst och öfvertygad. Och den brinnande värma,
hvarmed Lejonram bad för och med sin vän, ingaf
denne så mycken tacksamhet, att han gerna dag efter
dag uppsköt sin afresa. Elmers behöfde nu bönen och
hade lärt sig värdera den, ehuru han ännu icke lärt
att rätt bedja: icke tviflande om bönhörelsen. I
mycket var han beständigt af olika tanke med sin värd,
men för bönens skull slöt han sig med allt mera
kärlek till honom och deltog villigt i alla hans
andaktsstunder. Hvad gjorde det honom att man i staden
med spe och ömkan börjat benämna honom läsare
från den dagen han for ut till Odinsberg? han log
för första gången på länge, då han fick höra det, och
skref tillbaka:
"Jag begär ej bättre än vara er största
erke-läsare, om jag dermed kunde vinna trosvisshet och
själens frid."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
