Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186’
Yid detta svar rasade öfversten, ehuru mera i
sorg än vrede. Hans gunstling, hans vän, en officer
af hans corps så uppenbart "nerklenad med sirap",
det var för mycket, det var outhärdligt! Han skref
bref på bref, förmanande, bevekande, hotande, för att
åtminstone få slut på ryttmästarens vistande hos
Lejonram. Hans missnöje gick Elmers verkligen till
sinnes, mindre för förmanskapets än tillgifvenhetens
skull; men han svarade lika bestämdt som hjertligt,
att han ännu någon tid ville q var dr öja på Odinsberg,
emedan han fann det nyttigt tor sig, och att i detta
fall ingen jordisk makt finge inverka på honom, icke
ens hängifvenhetens och tacksamhetens.
Lejonram kom, som vanligt, ofta till staden;
Elmers stannade qvar i hans hem, och öfversten
sprutade eld och lågor mot dem begge, men isynnerhet
mot den, hvars hela förbrytelse i detta fall var att
efter sin bästa öfvertygelse ha med undervisning och
kärlek mött en gammal vän som tycktes honom
behöfva beggedera.
— Borde man inte tillämpa konventikelplakatet
mot den sju hundra tusan? — hade öfversten frågat
väl hundra gånger. — Der hålles ju sammankomster
på Odinsberg hvarenda söndag, ja hvareviga dag!
Folk strömmar dit flockvis från alla håll, och slutet
blir att en papistisk liga kryper fram helt oförskämdt
fullfjädrad ur den suygga kupan på Odinsberg. Sanna
mina ord, så går det, om man ej i tid tar lagen till
hjelp mot den methodistiska ligan.
Att emellertid sjelf anklaga Lejonram kunde ej
fal la honom in. Han ansåg detta lika mycket under
sin värdighet, som det var oförenligt med 4*ans
hederskänsla att låta sin harm mot en person utbryta
i handlingar af förföljelse. Men han kastade ut idéen
och det fattades ej de som upptogo den. Baronen
blef i laga form anklagad såsom den der hölle olofliga
religionssammankomster, målet utagerades med
vederbörligt nit, och öfverste Stjernefält ansåg sig så
oskyldig deruti som oskulden sjelf, glömmande hvilket far-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
