Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: historik - 6. Sammanfattning af ätten Rehbinders krigshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den lysande vapenbragd, hvarigenom han räddade general Griffin
från undergång, då han med sitt regemente anföll och slog 6000
polacker, hvarvid han tog 60 officerare och 520 man till fånga förutom
en stor mängd fanor och segertecken.
Henrik IV’s broder, Bernhard II, stupade såsom major vid ett
utfall från Riga (1656), och de tre äldsta af sina söner, Bernhard,
Otto och Reinhold, medförde han i fält i slutet af Carl X Gustafs
regering, hvarunder de båda förstnämnda blefvo sårade och fångne,
Bernhard vid Hafverby i Kurland 1658. Dessutom deltog Bernhard
Il’s son, ryttmästaren Bernhard III, sannolikt i Carl X Gustafs
fälttåg.
I Carl XI’s krig deltog ätten Rehbinder ännu talrikare. Henrik
IV, då generalmajor af kavalleriet, hade den sällsynta lyckan att med
10 tappra söner deltaga i fäderneslandets försvar. Den äldste,
Bernhard, deltog såsom major i fältmarskalken Henrik Horns tåg från
Lifland genom Kurland och Samogitien till Preussen för att undsätta
fältmarskalken Königsmark i Pommern (1678—79), i hvilken
expedition äfven deltogo den fjerde af hans söner, Gustaf, såsom
ryttmästare, samt ryttmästaren Kristoffer (I) von Rehbinder, som stupade
vid Tilsit i Preussen (1679). Tre af Henrik IV’s yngre söner,
kaptenerna Magnus, Carl-Gustaf och Evert Rehbinder, stupade på
1670-talet i Tyskland under fältmarskalken grefve Otto Wilhelm von
Königsmarks befäl, och i det blodiga slaget vid Lund blefvo tre andra
af hans söner svårt sårade, nemligen Reinhold, hvilken såsom major
förde befälet öfver Lifgardets tredje brigad, och som blef liggande
som död på slagfältet, dåv. kaptenen (sedermera öfversten) Hans
Henrik, som fick ena benet afskjutet, samt kaptenen (sedermera
majoren) Gustaf Rehbinder.
I öfrigt deltogo i Carl XI’s fälttåg: majoren Otto, fänriken Fabian
Evert, majoren Bernhard III, kaptenen Henrik Leonard samt
majoren vid Österbottens infanteri Carl Magnus Rehbinder, hvilken 1676
kom till Skåne med de trupper, som under generallöjtnant Galles
befäl dit afsändes från Linköping såsom förstärkning, samt fänriken
vid samma regemente Wilhelm Rehbinder.
Som redan är nämdt, nådde ättens krigiska glansperiod sin
höjdpunkt under Carl XII’s regering, då ätten Rehbinder liksom flera
andra adliga ätter gjorde oerhörda uppoffringar för konung och
fädernesland. Ätten blef derunder, till följd af de dryga krigskostnaderna
den fick vidkännas under fälttåg i aflägsna länder samt långvarig
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
