Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 1. Friherre Henrik Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mönstring, som skulle ega rum, för hvilken tiden ännu icke blifvit
utsatt, men om hvilken han dagligen väntar order, enär han afsändt
öfverstelöjtnanten Grotenfelt såsom kurir till konungen och återväntar
honom stundligen, då han afreste den 24 febr. (från Wiborg 1678) med
posten.
Af Henrik Rehbinders brefvexling erfar man, att han, äfven då
han icke låg i fält, förde et mycket rörligt lif. Än finner man
honom i Finland på hans egendom Kawandtholm samt i Åbo och
Wiborg, än i Estland på Uddrich eller Kurrisaar samt i Reval, än
i Sverige i Stockholm. Att göra täta resor öfver Östersjön och
Finska viken tyckes för honom icke varit någon svårighet.
På sina egna många gods samt på sin myndling Georg Henrik
Boyes egendomar hade Henrik Rehbinder förvaltare, hvilka till
honom tid efter annan afgåfvo rapport öfver förhållandena vid
vederbörande egendom.
Sålunda skrifver till honom den 2 mars 1663 förvaltaren på Boyes
egendom Kullagård i Finland, Herman Poitz, och redogör för ställningar
och förhållanden på gården. Han hade låtit lägga golf i nybyggnaden
och beklädt densamma utvändigt med bräder samt låtit hugga timmer
till ett fähus, sedan det gamla fähuset fallit ned förliden höst.
„Ryttmästarens tjenare Johan“ hade gjort pigan Kristin med barn samt
Rönbran likaledes gjort pigan Lisa i Starby med barn, „och nu vet jag
intet“, säger han helt bekymrad, „åm iagh skall kjöra bårt dem från
tjensten eller inte, för såm iagh får swar ifrån Herr Öfversten“.
Den 15 jan. 1673 skrifver Henrik Rehbinders „amtman“ på
Uddrich, Niels Roman, till Kawandtholm, der hans husbonde befann sig,
och berättar, „huru som med arbetet och allt annat tillgår“. Först hade
han mältat 197 tunnor malt. „Anbelangande bönder och ränter“ hade
han icke bekommit mera än hvad han meddelat i sin förra skrifvelse,
nemligen „ 161/2 last och 1 tunna“. Med hö på hofvet var det nästan
knappt; intet mera var qvar än det som fanns på ängen mellan Golask
och Hofnäs samt på andra sidan bäcken; den 14 jan. hemtades från
Warango 55 små lass, men der var ingenting mera qvar, och han hade
måst noga se efter, att det intet spilldes i stallet eller i fägården. Af
strömmingen hade han fått försälia 53/4 tunna, men de öfriga voro qvar.
Äfven hade han låtit hugga och föra på hofvet 400 famnar ved och 300
stockar och plankstockar. Derjemte hade han låtit rödja ängen på andra
sidan bäcken och, „gamla Elias“ hade gjort sig flit med den ängen, som
generalen lofvat honom att rensa. Strax efter jul hade halmen i rians
lada tagits till boskapen. — Slutligen meddelar han, att „välborna
generalinnan ville skicka spannmål till Reval, men att han, „fatige tienare“,
satte sig deremot på grund af generalens order. Sedan hade „den
wälborna Fruun“ icke velat se honom för sina ögon, utan sjelf velat
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
