Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holm, der han ingick som extra ordinarie tjensteman i
Justitierevisionsexpeditionen. Och härmed inträdde ett uppslag i Rehbinders lif, som
icke torde varit utan sin synnerliga betydelse för hans utveckling och
framtida verksamhet.
Den ännu blott tjuguåriga ynglingens vidare utveckling synes här
närmast hafva fått sin prägel af tvenne i Sveriges vittra häfder redan
då märkliga män, Nils von Rosenstein och Axel Gabriel Silfverstolpe.
I hvilken rigtning dessas inverkan på den unge Rehbinder gick, derom
behöfva tvifvelsmål icka hysas. Stående på spetsen af tidens vittra
bildning voro de derjemte båda framstående vältalare och författare. Under
sin vistelse såsom svensk ambassadsekreterare i Paris hade Rosenstein
genom personligt umgänge med många af den tidens ypperste franska
författare, Buffon, Diderot, Helvetius, d’Alembert med flere, insupit
framskridna idéer på olika områden. Silfverstolpe hade åter under nära
beröring med Axel von Fersen och andra af oppositionsmännen mot
Gustaf III’s absolutistiska sträfvanden hos sig utvecklat en politisk
frisinthet, som han aldrig blef otrogen. Kort före den tid, då Rehbinder
inträffade i Stockholm, hade Silfverstolpe genom det erkännande, han i
sitt inträdestal i Svenska Akademien egnat Fersens uppträdande 1789,
föranledt detta samfunds upplösning af Reuterholm, och Rosenstein åter,
genom att såsom akademins sekreterare ställa sig på hans sida,
invecklats i en konflikt med de styrande, som så när kostat honom hela hans
ställning. Genom sina relationer voro dessutom dessa faderliga vänner
synnerligen egnade att befordra den blifvande statsmannens utveckling.
Den närmare karakteren af förhållandet mellan den unge Rehbinder
och hans gynnare är icke bekant, men att åtminstone förbindelsen med
Rosenstein icke var af blott yttre och konventionell natur, derom har
Rehbinder sjelf lemnat oss ett ojäfaktigt vittnesbörd. Ännu många år
efter Rosensteins död och sedan förhållandena för länge sedan vidt skilt
deras banor åt, talar han om denne med uttryck af oskrymtad aktning
och tillgifvenhet, benämnande honom bland annat „min personliga
välgörare“.
Slumpen ville äfven, att det var Rosenstein, som ett årtionde senare
först länkade Rehbinders uppmärksamhet på de nya öden, Finland inom
kort skulle gå till möte, och en annan tillfällighet verkade, att samtidigt
med det Rehbinder tog sina första steg såsom finsk statsman, hade
Silfverstolpe såsom ledamot af 1809 års konstitutionsutskott en verksam del i
grundläggandet af Sveriges nya samhällsskick.
Måhända just genom dessa beskyddares inflytande öppnades för den
unge Rehbinder inträde i kretsar, hvilka icke stodo tillgängliga för en
och hvar. Så utnämndes han 1802 till kammarjunkare och fick sålunda
tillträde till hofvet, något som sannolikt i sin mån bidrog till utvecklande
af den verldsvana, som senare skulle komma honom så väl till godo,
ehuru på en ort, der han vid denna tid icke kunde ana, att han skulle
tillbringa hälften af sitt lif. Men äfven i öfrigt egde han tillträde till
den svenska hufvudstadens finast bildade umgängeskretsar, och till dem
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
