Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hörde väl i främsta rummet arkiatern Hedenbergs familj, med hvilken han
senare anknöt förbindelser af närmare art. D:r Hedenberg, som af
Gustaf III utnämnts till lifmedikus, var en i den tidens hofkretsar
hemmastadd och omtyckt person. Han dog redan 1798, men öfverlefdes
af sin maka, född Anna Katarina Levin. Dotter af en rik
grosshandlare af judisk härstamning, skildras hon såsom begåfvad med en mindre
vanlig skönhet och utrustad med älskvärdt behag och vittert sinne. Dessa
egenskaper bragte henne i nära beröring med mycket af det, som den
svenska kungastaden vid denna tid egde ypperst i snille och smak, och
bland hennes väninnor nämnes särskildt Anna Maria Lenngren, hvilken
äfven lärer uppträdt såsom fadder vid hennes dotters, sedermera
friherrinnan Rehbinders, döpelse. Af sin moder torde denna unga dam hafva
ärft många af hennes framstående egenskaper, och mellan henne och
friherre Rehbinder utvecklade sig redan under deras förlofningstid ett
förhållande, som fritt från så väl falsk känslofullhet som konventionellt
galanteri stödde sig på ömsesidig aktning och tillgifvenhet.
Under sin vistelse i Sverige deltog Rehbinder år 1800 i riksdagen
i Norrköping. Att den unge friherren här icke intog någon mera
framstående plats vid sidan af så många grånade riksdagskämpar, får
tagas för gifvet; hans deltagande i detta landsmöte synes inskränkt sig
till att höra och lära, utan att han ens eftersträfvat att verksamt ingripa
i frågornas lösning. Det oaktadt kan antagas, att den inblick, han här
vann i det parlamentariska lifvet, sådant det i verkligheten gestaltade
sig, icke var utan inflytande på den blifvande statsmannens politiska
åskådningssätt. Också skola vi i en senare period finna honom ifrigt
arbetande för en normal samverkan mellan regering och representation
i det land, hvars vigtigaste angelägenheter voro honom anförtrodda.
Hans sträfvanden i denna riktning kröntes dock icke med framgång,
och den enda gång det mera förunnades Rehbinder att se en politisk
representation församlad, var då han nio år senare öfvervar landtdagen
i Borgå, ehuru icke såsom folkombud, utan i sin nya egenskap af
medlem af storfurstendömet Finlands provisoriska regering.
Hvad för öfrigt beträffar Rehbinders lif och verksamhet under de
år han uppehöll sig i Stockholm, så torde han, i likhet med de flesta
rikare anlagda naturer, icke försummat ungdoniens glada och bullrande
nöjen. Åtminstone yttrar om denna period i hans lif den ofvan anförda
lefnadstecknaren, en af hans samtida: „Tvifvelsutan försummade han
derunder icke sina tjensteåligganden, men i nöjenas ålder och med de
anlag och medel, han egde att tillfredsställa det ungdomliga begäret
efter dem, lärer dock hans håg denna tid icke uteslutande sträckt sig
till de förra. Åtminstone trodde man sig vid hans återkomst 1805 till
fädernebygden i honom finna mera den fint bildade, älskvärde
verldsmannen än den djupt tänkande, grundligt förberedde embetsmannen“.1
Efter åtta års uppehåll i Sverige återvände Rehbinder till Finland,
der han till en början blef adjungerad ledamot af Åbo hofrätt, till dess
1 Finlands Allm. Tidning 1841 n:r 73.
366
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
