Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han två år senare vann befordran till ett särskildt inrättadt
assessorsembete. På denna post säges han inom kort hafva ådagalagt, att „den
glänsande ytan ingalunda uteslöt inre redbarhet eller den skicklighet
för allvarsamma värf och den omsorg att dem sköta, som sedermera i
så hög grad utmärkte grefve Rehbinder. Hvad som till en början
möjligtvis felades honom i positiv lagkunskap, ersattes i rikt mått af hans
naturliga, skarpa omdömesförmåga och af hans sorgfällighet att i hvarje
sak förskaffa sig den kännedom, som för dess afgörande enligt lag och
rättvisa fordrades“.1
Vi hafva följt Rehbinder till en tid, som blef en vändpunkt icke
blott i hans egen lefnad, utan äfven i hans fäderneslands historia. Han
var, säger han sjelf, så lycklig han kunde det begära. Han älskade
varmt sin unga maka, af hvilken han var tillbedd; han befann sig i
en ålder, då passionerna, ehuru dämpade, ännu icke utslocknat, och
njöt en oförsvagad helsa; han var väl icke rik, men icke heller fattig,
och innehade en tryggad och aktningsvärd samhällsställning: med ett
ord, han kunde lugnt blicka mot framtiden.
Det synes händt grefve Rehbinder på gamla dagar, att tanken ofta
ilade tillbaka öfver de många skiftesrika tilldragelser, han genomlefvat
eller stått nära. Han hade härunder sett blott alltför mycket af denna
verlds fåfänglighet, „la vanité des vanités de ce monde“, såsom han
sjelf säger. Han synes känt ett behof att uppsöka sammanhanget, den
ledande tråden i händelsernas utveckling, och han beslöt att genom
upptecknande af sin lefnads många märkliga minnen förskaffa sig en
sysselsättning, „ angenäm för honom sjelf och om möjligt gagnlig för andra“.
Utgående från en så anspråkslös uppfattning af sina anteckningars
betydelse kunde det icke falla Rehbinder in att af dem göra något slag
af sjelfbiografi; han låter fastmera händelserna, dem han skildrar, träda
i förgrunden och hans egen person skymta fram endast i den mån, han
till desamma medverkat. Den, som främst af intresse för memoarernas
upphofsman företager sig ett studium af desamma, vore derför äfven
frestad att mot honom rikta en förebråelse, som väl sällan kommit någon
memoarförfattare till del, den nemligen att vara alltför objektiv. Han
kastar sig genast midt in i de händelser, som utgjorde vändpunkten
i hans fäderneslands historia och för honom sjelf öppnade en ny och
oanad bana. Beklagligtvis sträcka dessa anteckningar sig icke långt
utöfver denna period, 1808 års krig och de händelser, som utgiorde
de närmaste följderna af detsamma, vare sig att tid och krafter saknats
att fullborda det vidlyftigt och omsorgsfullt anlagda arbetet, eller att
fortsättningen genom någon väns välvisa förtänksamhet efter hans död
försvunnit i obekanta öden. Men äfven i deras nuvarande form äro dessa
grefve Rehbinders (på franska författade) „Souvenirs de ma vie“ af det
största intresse. Långt ifrån att, såsom öfverskriften synes antyda,
utgöra blott vanliga minnesanteckningar, har författaren företagit sig att
1 Finlands Allm. Tidning 1841 n:r 73.
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
