Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klara detta bör man i minnet återkalla Rehbinders fleråriga vistelse i
Stockholnn och den nära beröring, i hvilken han derunder trädde till
flera framstående politiska personligheter. Men en annan icke mindre
vigtig och djupare liggande förklaringsgrund är att söka i den
karaktersstyrka och bestämdhet, som från tidiga år synes varit utvecklad
i Rehbinders personlighet. Det har någon gång blifvit sagdt, att för att
varda en fast politisk personlighet bör man „pressas mellan sköldar“,
bör man, med andra ord, hafva slitit ondt under de politiska partiernas
och opinionernas brytningar. Genom att sålunda låta sin person
offentligen sitta emellan, samlas, heter det, den erfarenhet och det politiska
jemnmod, som, lika stålsatt mot fienders och afundsmäns angrepp som
mot vänners och meningsfränders bifall, utan att rygga tillbaka eller se
sig om, fullföljer det en gång föresatta målet. Rehbinder hade
emellertid aldrig härförinnan vandrat på denna offentlighetens ofta törnbeströdda
bana; men icke desto mindre fanns hos honom från första stunden af
hans statsmannabana denna fasta karaktersstyrka, som är en af den
politiske mannens vigtigaste dygder. Och en sådan var särskildt af
behofvet påkallad på den bana, Rehbinder beträdde.
Man måste ovilkorligen beundra den politiska position, Rehbinder
trots sina unga år från första stunden af sin statsmannabana förvärfvade
sig. I stället för att beskedligt nöja sig med den anspråkslösa rolen af
en administrativ embetsman, som endast egde att hos regenten
föredraga en viss riksdels angelägenheter, synes Rehbinder genast förstått
att i den ryska kejsarstaden intaga en jemnbördig ställning till Rysslands
statsmän och till utlandets diplomater. Detta icke blott bragte honom i
nära förbindelser med framstående personligheter, utan lemnade honom
äfven tillfälle till djupa inblickar i de politiska händelsernas utveckling
i Ryssland och Europa. Alexanders politik bedömer han ej allenast
från finsk synpunkt, utan han visar sig äfven långt ifrån främmande för
hans sträfvanden med afseende på Rysslands nyfödelse. Särskild
uppmärksamhet egnas de planer, denne hyste angående ett redan då påtänkt genom-
förande af slafemancipationen, och han omnämner, att han i början af
1812 varit i tillfälle att taga kännedom om ett förslag i detta syfte,
som blifvit uppgjordt af Gustaf Mauritz Armfelt och friherre Rosenkampf.
Af icke minsta intresse i detta afseende, likasom i andra, äro de
ord af erkännande, Rehbinder egnar Speransky, hvilken han under loppet
af tvenne år såsom biträdande vid föredragningen af de finska ärendena
stått nära. Han nämner honom „denne utmärkte statsman, kanske den
störste, som vår tids Ryssland haft“, och uttalar såsom sin öfvertygelse,
att Speransky föll ett offer för intriger, hopspunna mot honom af rikets
store.
Det var emellertid icke allenast från rysk sida, svårigheter bereddes
de nya finska statsmännen i Petersburg; hela organisationen af det då
varande rådgifvarekallet hos monarken innebar talrika frön till konflikter
och missförstånd. Finska kommittén hade nemligen blifvit en sorts högsta
styrelseinstans, ställd öfver både generalguvernören och senaten. Det
386
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
