Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbud mot spanmåls införsel samt om användande af det spanmål, som
influtit i kronomagasinerna. Kejsaren hade förklarat, att dessa ärenden
ankomme på konseljen, men emellertid skulle i förstnämnda fråga Armfelt
begära upplysningar af generalguvernören, likasom Rehbinder af
Mannerheim. Vid samma föredragning hade kejsaren meddelat, att „många
klagomål inlupit till honom direkte (utan att säga hvarifrån), dels
deröfver att allmogen vexeras af kronobetjeningen, dels att invexlingen af
ryska myntet blifvit så verkställd, att alla fått utom allmogen, för hvilken
denna operation egentligen skett.“
Sålunda fortgår månad efter månad den förtroliga korrespondencen
mellan de två inflytelserika statsmännen. Det ofta spända förhållandet mellan
kommittén å ena sidan samt konseljen å den andra grumlar väl stundom
äfven den personliga vänskapen, men sällan för lång tid. En förklaring
eller två äro vanligen tillräckliga för att ställa allt till rätta igen. Enahanda
förhållande eger rum med generalguvernören, som, enligt hvad redan
framhållits, stundom tog sig illa vid af den myndighet, hvarmed
kommittén uppträdde.
Det tidigare nämnda brefvets innehåll i öfrigt hänför sig till det då
i Wiborgs län väckta förslaget, att Finlands innebyggare skulle genom en
frivillig subskription bidraga till uppsättning af några värfvade trupper
för att understödja Alexander i kampen mot Napoleon. Rehbinder visar
sig högeligen intresserad för planen, såsom egnad att höja Finlands
anseende såväl i Alexanders som i den ryska opinionens ögon och
sålunda befästa dess nyvunna ställning såsom ett sjelfständigt folk. Väl
misstänker Rehbinder, att hans uppträdande i denna sak skall uttydas
såsom lycksökeri, men tillägger: „Jag underkastar mig gärna allt detta.
Hvarföre skulle jag väl undgå tadel mera än andra, då jag är
underkastad de fel och misstag, som äro mensklighetens lott. Lycksökeri
borde dock ej numera vara min svaghet, sedan lyckan funnit mig mera
än jag både väntat och förtjent. Tiden rättvisar allt. Jag väntar dess dom
med tranquillité, och om man vore döf för min och alla vältänkandes
röst, så tvår jag mina händer. Dixi et salvavi animam meam. Ditt nit
för kejsarens tjenst och din värme för Finlands väl hafva varit för mycket
utmärkta, för att jag icke bör i första rummet adressera mig till dig i
detta ämne. Jag är öfvertygad och har haft de mest palpabla prof, att
A. Willebrand, Gyldenstolpe, Reuterskiöld m. fl. dela samma tänkesätt.
Jag ber dig kommunicera dem dessa i hast sammanfogade rader. Jag
anropar deras bistånd, ty min nöd är stor, ensam lemnad i detta kinkiga
ögonblick här.: Använden, mina vänner, alla edra bemödanden att förmå.
våra forna officerare att gå i tjenst, hvarpå till en stor del beror reussiten
af saken“. Till sist påpekas de kolossala uppoffringar, den ryska nationen
gjort för att frälsa sig från „den franska barbarens tyranni“.
1 ett bref, skrifvet sex dagar senare, till landshöfdingen i Wiborgs
län, Carl Stjernvall, den sannolike upphofsmannen till detta projekt,
1 Armfelt hade åtföljt Alexander till kriget.
389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
