Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redogör Rehbinder för en föredragning samma dag (d. 6. aug.). „H. M:t6,
skrifver han, „behagade i de mest nådiga ordalag förklara sitt välbehag
öfver den genom generalguvernören gjorda offerten; jag talte för skälen
så godt jag kunde och sökte i synnerhet öfvertyga derom, att vi ej kunde
göra stora efforts. H. M:t svarade, att han hvarken begärt eller väntat
något, och att han var rörd af detta prof af finnarnes tillgifvenhet för
honom, men att han önskade för Finlands egen säkerhet, att landets
innebyggare ville beväpna sig, att denna armering kunde licencieras efter
krigets slut, och att den ej behöfde gå längre än till Nevan m. m. Här
hafva alla fysionomier ljusnat, sedan finnarne äfven tänka på att göra
något; jag njuter tacksamhetsbetygelser från alla håll; med ett ord, om
vår plan skulle misslyckas, så har du och jag och hvar annan god
patriot ej annat parti än att skjuta oss för pannan, ty vår vanära blir
för stor för att kunna öfverlefvas. Jag förlorar ej modet: ju mera
svårigheter möta, ju större ära är det att öfvervinna dem.“
Svårigheterna visade sig dock större, än Rehbinder och andra planens
upphofsmän på förhand föreställt sig. I ett bref af den 9 oktober till
den nyutnämnde chefen för finska trupperna, general Palmroth, yttrar
Rehbinder bl. a.: „Tiderna äro brydsamma och kinkiga, och trakasserier
med våra landsmän taga aldrig slut. Att vår armering ej skedde i stort
och vid en landtdag, har oberäkneliga följder. Vår nation förlorar sin
existimation, och i våra finanser är en bankrutt oundviklig“.
Den befarade statsbankrutten uteblef visserligen, men huru
bekymmersamt det då varande finansiella läget verkligen var, framgår bland
annat ur följande yttranden af Rehbinder! med anledning af ett förslag
om inrättande af en hemlig polis i Finland: „Organisationen af en polis
vore högst nödvändig, men dertill lika som till alt annat fordras penningar,
och de finnas ej. Vår generalguvernör är dessutom ur humeur att tänka
på våra affärer. Den deficit, statsförslaget presenterar, har nedslagit honom
och oss andra. Vi hafva bråkat våra i finanserna okunniga hufvuden att
förklara de mångfaldiga olikheter, som förete sig i detta års statsförslag
och de föregående årens. Att presentera en budget med detficit till
kejsarens underskrift är en omöjlighet och stridande emot all praxis.
Statskassan kan väl vara bankrutt, men denna bankrutt kan af kejsaren
officielt icke manifesteras. Det är således fråga om antingen att
supprimera hela statsförslaget för i år, eller att söka betäcka bristen. Då detta
senare ej kan ske genom verkliga tillskott, måste man efter min tanke
komma till ändamålet med fraser, och dertill kunde man välja t. ex.
statskassans fordran hos ryska kronan för hvad som blifvit levererat till armén“.
Emellertid fortsatte de af den då varande organisationen betingade
förvecklingarne mellan regeringskonseljen och kommittén. Ett beslut af
den förra att förbjuda utförsel af spannmål föranleder ganska allvarliga
explikationer mellan Rehbinder och Mannerheim. Denna tillfälliga
sammanstötning rubbade dock icke det vänskapliga förhållandet mellan de
1 Bref till Mannerheim den 8 jan. 1813.
390
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
