Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvenne statsmännen. Brefvexlingen fortsättes fastmera lika oförbehållsamt
som förut.
Men äfven på närmare håll, inom sjelfva kommittén i Petersburg,
framträdde brytningar af ganska alvarsam natur. En sådan framkallades
af ett hösten 1812 utfärdadt förordnande angående skyldighet för dem af
finska militären, som ville till Sverige öfverflytta, att återbära de löner,
de sedan freden uppburit. Detta stadgande, hårdt i och för sig, synes
haft sin förklaring i sträfvandet att åt Finland bevara en så stor del af
dess bildade element som möjligt Särskildt måste nationens ledande
män vid en tidpunkt, då en ny militäruppsättning sattes i gång, vara
lifligt intresserade af att i landet qvarhålla den gamla finska arméns
officerare. Den utväg, man härför valde, var emellertid af den
beskaffenhet, att densamma icke kunde undgå att hos en del af nationen, och
särskildt militären, framkalla missnöje och ovilja. I Petersburg gjorde
sig en af kommitténs ledamöter till organ för denna stämning, och detta
på ett sätt, som djupt synes sårat såväl Armfelt som Rehbinder. I ett
bref af den 23 mars 1813 beklagar sig Rehbinder för Mannerheim öfver
denna förveckling. „Jag har“, säger han, „försummat att besvara ditt bref,
icke af brist på benägenhet att göra mig ihågkommen, icke af brist på
tid, ty för det närvarande äro vi temligen sysslolösa, men af en viss
decouragement och apati, som uppkomma, då ens välmening är
trakasserad af beständiga kritiker, förtydningar m. m. För att göra mig
tyddelig härutinnan bör jag prevenera dig, att såväl du som jag varit nog
olyckliga att ådraga oss en viss mans totala ogunst i anledning af
reskriptet angående finska militärens skyldighet att återbära deras löner,
i händelse de till Sverige öfverflytta. Du anklagas såsom den der varit
första upphofvet till detta förordnande, och grefve Armfelt och jag
såsom de der gillat och befordrat detsamma. Förgäves hafva grefve
Armfelt och jag lofvat utverka en explikation, som skulle satisfiera i de
punkter, hvaremot man mest skriker“.
Ett politiskt missgrepp hade påtagligen blifvit begånget, dock utan
att Rehbinder dertill tagit initiativet eller aktivt till detsamma
medverkat. Fastmer hade han, en gång uppmärksamgjord derpå, ansträngt sig
för att mildra påföljderna af detsamma.
Dessa och andra Rehbinders bref från denna tid lemna oss en inblick
i det nära förhållande, som vid denna tid förefanns mellan de finska
statsmännen i Petersburg och framstående personligheter i Finland. Man
nöjde sig icke med att från sin isolerade ställning i den ryska
hufvudstaden bedöma finska förhållanden efter petersburgsk horizont, utan man
uppehöll täta och intima relationer med hemlandet. Också voro sådana
förbindelser af största vigt, enär den finska kommittén vid denna tidpunkt
spelade rollen af en sorts styrelsemyndighet mellan regeringskonseljen
och kejsaren-storfursten och densamma sålunda egde ett mera
omedelbart inflytande på regeringsärendena.
En annan omständighet, som vid genomläsandet af dessa bref tränger
sig fram, är den omvårdnad om alla, äfven de minsta detaljer, Reh-
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
