Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
binder lägger i dagen. Han yttrar sig i rangstridigheter, han
underrättan om kejsarens beslut i uniformsfrågor, och han ger anvisningar
angående uppköp af sjukhusinventarier. Detta drag var dock icke
säreget för Rehbinder, utan det återfinnes hos flertalet af den tidens finska
statsmän såsom ett arf ifrån Sverige.
Till det grannlaga i Rehbinders ställning hörde äfven förhållandet
till grefve Armfelt. Såsom kommitténs ordförande var han i denna sin
ställning och derjemte genom sina personliga egenskaper och sin ynnest
hos suveränen den ledande mannen i Finlands styrelse. Olika som
hans och Rehbinders lynnen och åskådningssätt voro, hade brytningar
emellan dem sannolikt icke kunnat undvikas, derest de icke för
hvarandra hyst den aktning, som öfvertygelsen om renhet i afsigter och
förtjenster om fosterlandet måste ingifva. Armfelt nämner sällan
Rehbinders namn utan tillägget „den hederlige“, och Rehbinder å sin sida,
ehuru ingalunda blind för sin förmans fel, vet tillbörligen uppskatta de
stora förtjenster, denne inlagt om fosterlandet. Under den långvariga
sjukdom, som slutligen ledde Armfelt i grafven, försummade
Rehbinder icke att i sina bref lemna underrättelser om dennes tillstånd,
och då han, flera månader efter Armfelts bortgång, åter upptager den
afbrutna brefvexlingen med Mannerheim, skrifver han: „Under det år,
vi senast öfverlefvat, hafva vi haft flera gemensamma förluster, såväl i
enskildt som allmänt afseende. Den vi lidit genom grefve Armfelts
bortgång, kan ej ersättas, jag säger det uppriktigt utan att vilja förringa
värdet af den eller de, hvilka efterträda honom. Nära hans person var
jag kanske bäst i tillfälle att se hans fel och meriter, och jag har
alltid funnit de senare mångfaldt öfverträffa de svagheter, som i mer eller
mindre mån åtfölja vår menskliga natur. Han är borta, och hans
liksom många andras förtjenster värderas ej, förr än de saknas“.
Gustaf Mauritz Armfelts bortgång medförde till det yttre ingen
förändring i Rebhinders ställning. Han bibehöll fortfarande sin plats
såsom statssekreterare, medan till ordförande i kommittén kallades
landshöfdingen i Åbo län, friherre Knut von Troil. I verkligheten synes
dock Rehbinders omedelbara inflytande på ärendenas gång från denna
tid varit i tilltagande. Och sedan början af år 1818, från hvilken tid
friherre von Troil fortsättningsvis åtnjöt tjenstledighet ända till sin 1821
inträffade död, blef Rehbinder den finska kommitténs egentliga hufvud.
Härunder inskränkte Rehbinder icke sin verksamhet blott till den
af föredragande hos monarken och förmedlare mellan den finska
regeringen i Petersburg och den i Finland, utan han begagnade sig äfven
af den befogenhet, som då gällande lagstadganden inneburo, att taga
eget initiativ. Så var det han, som inför kommittén i Petersburg
meddelade, „att H. K. M., som under sina ständiga omsorger för Finlands
lycka värdigas sysselsätta sig med allt, som kan befästa dess bestående
institutioner och tilldraga föreningen med kejsardömet, samt önskande
med hänseende dertill gifva åt landets konstitution en utveckling
öfverenstämmande med landets nu varande ställning, föresatt sig att Samman-
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
