Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skattkammarens räkning, har jag ej underlåtit att meddela innehållet af
sagda memorial åt Hans Durchlaucht Herr Generalguvernören, som
funnit förklaringen af den åtgärd, K. Senaten i ämnet vidtagit, nöjaktig,
ehuru det synes Hans Durchlaucht obegripligt, att de reqvirerade
ersättningsmedlen för åren 1835 och 1836 ännu icke framkommit, då
likväl Finansministern officielt meddelat, att desamma afgått till Finland.
För öfrigt torde det tillåtas mig att enskildt anmärka, att olägenheten af
så betydliga förskott som de närvarande borde kunna undvikas, om
beloppet af förskotten för hvarje år blifva vid dess utgång behörigen
återfordrade af Finansministerium.“
Det senare brefvet åter inledes med följande ord: „Enligt hvad Herr
Generalguvernören meddelat mig, har H. K. Maj:t i nåder täckts yttra
den önskan, att Lifgardets finska skarpskyttebataljon måtte bringas till
lika styrka med de öfriga gardesbataljonerna, och Furst Menschikoff har
tillika vid handen gifvit, att de för bataljonens underhåll anslagna medel
för detta ändamål komma att ökas med 72080 rub. banco ass. om
året, äfvensom ännu en flygelbyggnad vid bataljonens kasern borde
uppföras med utrymme för åtminstone 300 man. Då jag har mig med
temlig säkerhet bekant, att den af H. Maj:t i förestående hänseende
yttrade önskan bör betraktas såsom en befallning, hvilken måste uppfyllas,
får jag äran vända mig till Herr Landshöfdingen med anhållan, att Herr
Landshöfdingen behagade med det första meddela mig Dess yttrande
angående utvägarna att bringa ifrågavarande tillökning uti Lifgardets
finska skarpskyttebataljons styrka till behörig verkställighet, och utber
jag mig, att saken måtte tills vidare hållas hemlig.“
Det är en väsentligen annan stämning, som genomgår dessa
Rehbinders bref, än den, som framträdde i de under Alexanders tid skrifna.
Men också var ställningen helt och hållet förändrad. Mellan monarken
och hans finske ministerstatssekreterare hade en tredje person, den för
finska förhållanden fullkomligt främmande generalguvernören, tagit plats.
Det torde dock icke varit utan motstånd, Rehbinder underkastat sig
dessa nya förhållanden. Åtminstone förtäljer en tradition, att han
vägrat efterfölja furst Menschikoffs fordran att i och för öfverläggningarna
göra uppvaktningar hos denne och sålunda erkänna sig stå i ett
underordnadt förhållande till generalguvernören. För konfliktens lösande
hade man då påfunnit utvägen att återbesätta den sedan 1830 ledig
stående adjointplatsen, hvarefter den nye adjointen, grefve Alexander
Armfelt, fick tjena såsom underhandlare mellan generalguvernören och
ministerstatssekreteraren.
Kejsarens personliga bevågenhet synes Rehbinder under allt detta
hafva bibehållit, och yttre utmärkelser saknades icke, så att om han uti
sådana kunnat finna en tröst för det otillfredsställande i den nya
ställning, i hvilken han intvungits, hade han häri erhållit tillräcklig
ersättning. Vid kejsar Nicolai kröning i Moskwa den 3 augusti 1826, hvilken
1 Enligt stadgandet i manifestet den 17 mars 1826 skulle alla finska ärenden
af ministerstatssekreteraren föredragas monarken.
400
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
