Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en högst reserverad hållning för att icke kompromettera sin egen och
sitt lands ställning. Med den strömning gentemot Finland, som,
tillbakahållen under Alexanders regering, nu ohejdadt gjorde sig gällande,
torde den finske statssekreterarens verksamhet äfven befunnit sig
väsentligen krigskuren. Det kan derför äfven tagas för gifvet, att det var
med smärta och bedröfvelse Rehbinder såg vidtagas många af de
åtgärder, som tryckt sin stämpel på den tidrymd, som närmast följde. Till
dessa hörde väl i främsta rummet 1827 års sorgligt ryktbara
donationsförordning, genom hvilken en del af Finlands fordom fria allmoge slogs
i bojor föga mjukare än den lifegnes.
Det vore för Robert Henrik Rehbinders lefnadsteckning af föga
intresse att dröja vid de minnen, den följande perioden af Finlands
historia lemnat i behåll, enär det material, som finnes för en teckning
af hans verksamhet derunder, är af föga betydelse. Säkert är dock,
att den finske ministerstatssekreteraren, så långt i hans förmåga stod,
sökte förhindra eller åtminstone mildra många af de mest
beklagansvärda åtgärderna, som vidtogos under denna period med afseende å
Finlands förvaltning, och det berättas, att han i sådan afsigt till och
med vågade sätta sig emot den af alla så fruktade kejsar Nicolai.
En gång, säges det, då kejsaren befallde honom att kontrasignera
en handling, som redan var försedd med hans höga underskrift, vägrade
Rehbinder, sedan han genomläst den, att göra det, vördnadsfullt
föreställande kejsaren, att den innehölle en olaglighet. Kejsaren blef ytterst
uppbragt öfver en så oerhörd djerfhet och förnyade i vredesmod sin
befallning; men ministerstatssekreteraren förklarade lika bestämdt som
vördsamt, att han aldrig skulle göra det. Kejsaren gick då häftigt ett
par hvarf omkring rummet, hvarefter han plötsligt föll Rehbinder om
halsen, kysste honom på båda kinderna och utropade: „Du är en bra
karl!“
Att en sådan ställning och verksamhet, särskildt för en person af
Rehbinders lynne och karakter, måste kännas nedslående, synes sjelffallet,
och det förtäljes, att tecken icke saknats, att den starkt anlagde
mannen, trots den ännu lugna och till och med kalla ytan, varit bruten till
sitt inre. Och härtill kom, att sedan den 1831 utnämnde
generalguvernören, furst Menschikoff, som var det ryska rikets storamiral, erhållit rätt
att uppehålla sig i St. Petersburg, såg sig Rehbinder såsom föredragande
för finska ärendena skjuten åt sidan.
Det var icke sällan genom honom, Rehbinder mottog meddelanden
om regentens beslut eller befallningar, och det var till generalguvernören,
ministerstatssekreteraren fick vända sig, då det gällde att på högsta ort
genomdrifva en fråga af vigt. Belysande för dessa förhållanden äro
bland annat tvenne bref, det ena af den 28 mars 1838 och det andra
af den 24 april 1839, båda skrifna till d. v. landshöfdingen och
finanschefen Lars Sackleen. I det förra heter det: „Efter emottagning af
K. Senatens Finansexpeditions memorial af den 20 mars n. st. i frågan
om inhiberad utbetalning af hittills vanliga förskotten i Finland för Riks-
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
