Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som följde, finnes icke en rad antecknad. Icke heller finnas i hans
tillgängliga bref från denna tid meddelanden af mera omfattande och
förtrolig natur. De innehålla numera för det mesta endast upplysningar
eller förfrågningar angående löpande ärenden af större eller mindre vigt.
Rehbinder var åtminstone vid denna tid till sitt politiska skaplynne
långt ifrån, hvad man i våra dagar skulle nämna liberal. I likhet med
många af samtidens rikast utrustade andar betraktade han de nya
rörelser, som, ofta öfverdrifna, med franska revolutionen såsom utgångspunkt
gjorde sin rund kring verlden, såsom en styggelse, mot hvilken hans
politiska och moraliska medvetande uppreste sig. Ett barn af det
adertonde seklet uppfattade han icke de konseqvenser, det nittonde drog af
sin föregångares lärdomar, och förvexlade, såsom så många andra,
tillfälliga öfverdrifter med naturliga följder. Men han var icke derför
reaktionär, och en politik, hvars ledande princip var P’immobilité du monde,
måste naturligen för hans åskådningssätt vara mera eller mindre
främmande. Och i ännu högre grad torde den förändrade hållning, som nu
gentemot Finland inslogs, beredt den finske ministerstatssekreteraren
bekymmer och svårigheter. Ju varmare han var hängifven sitt
fäderneslands konstitutionella rättigheter, ju fastare och bestämdare hans politiska
åskådning var, desto mera måste han gripas af hvarje obenägenhet mot
desammas upprätthållande och bevarande. Och tyngden, som man från
annat håll i detta hänseende kunde lägga i vågskålen, träffade dessutom
nu mera honom ensam, sedan genom ett kort efter tronombytet
utfärdadt manifest kommittén för finska ärendena i St. Petersburg blifvit
upplöst och ersatt genom statssekreterareembetet ensamt.
Snart nog torde Rehbinder fått pröfva på den förändring i sakläget,
regentombytet medfört. Redan några dagar efter de tilldragelser,
Rehbinder till sist skildrar, intog Nicolai den ryska kejsartronen och
bibehöll sig der, i trots af det uppror, som samtidigt utbröt i Petersburg,
men inom kort dämpades. Äfven Finland hade sålunda erhållit en ny
furste, och den första regeringsåtgärd, han såsom sådan egde utöfva,
var underskrifvandet af sin regentförsäkran. Uteblifvandet af denna
försäkran skulle väl i intet afseende förändrat den rättsliga karakteren
af storfurstendömets förening med kejsarriket; men från praktisk
synpunkt var det icke desto mindre af betydlig vigt, att underskriften
egde rum.
Det förtäljes, att med detta tillfälle varit förknippadt ett högtidligt
ögonblick i Rehbinders lefnad, och att han då, med handen lagd på
papperet, der den nye monarkens penna stod i beråd att införa
förändringar och vilkor, fälde de stolta orden: „Sire, tout ou rien!/“ — allt
eller intet.
Den kejserliga försäkran vardt underskrifven och bär dagteckningen
den 12 (24) december 1825; men traditionen berättar, att Rehbinder
från denna stund och efter hvad som passerat, ansett sig böra iagttaga
1 Lamartines uttryck om Nicolais regering.
398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
