Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 6. Grefve Robert Henrik Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WICKSBERG
tillbedd af Ryssland, kunde likaledes medföra vanskliga utsigter. Jag
gick min egen väg. Jag dolde för ingen min smärta, och jag gjorde mina
uppvaktningar hos Nicolai, så ofta omständigheterna kräfde det. För att
säga sanningen närde jag en inre öfvertygelse, att Constantin skulle afstå
från tronen, vare sig emedan jag bildat mig en hög föreställning om
oböjligheten af hans karakter, eller emedan man alltid är benägen att
tro det, som man önskar. Sedan många år i ständig beröring med den
yngre brodern, hade jag alltid blifvit omfattad icke blott med mycken
ynnest, utan derjemte med godhet och smickrande uppmärksamhet. Jag
dolde icke för mig hans fel; men jag kände, att han var rättvis och
öppen, egenskaper på hvilka jag sätter stort värde. Jag kände dessutom,
att suveränens och den presumtive tronföljarens roler äro olikartade.
Slutligen var det, som min herre och välgörare, hvilken jag tjenat under
fjorton år, uttalat såsom sin yttersta vilja, heligt, och jag tillstår, att
tanken att se hans testamente kasseradt sönderslet mitt hjerta“.
Det var sålunda utan misströstan, om också utan förtjusning,
Rehbinder motsåg den nya regim, som stundade. Huru han fann densamma,
sedan den blifvit en verklighet, finnes icke uttaladt. Hans memoarer
sluta nemligen med denna enstaka stående skildring, och om de tider,
1 Sannolikt i egenskap af föredragande för universitetsärenden hos Nicolai,
som då var kansler för högskolan.
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
