Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 7. Friherre Otto Henriksson Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hämnadt. Riga, Reval och Pernau höllo sig dock ännu under flera
år; men efter det olyckliga slaget vid Pultava (1709) begagnade sig
zar Peter af den förvirring, som till följd deraf spriddes öfver hela
det svenska väldet, och började redan om hösten 1709 belägra Riga.
Generallöjtnanten grefve Nils Stromberg, som var guvernör i
Lifland, samlade till stadens besättning 10000 man och försvarade sig
hjeltemodigt under nio månaders tid; men sedan hus och kyrkor
blifvit förvandlade till stenhopar och garnisonen genom hunger och
pest var nästan utdöd, blef han nödsakad att kapitulera den 4 juli 1710.
Strax derefter afsände generallöjtnant Brauer ett detachement till
Ösel. Detta eröfrade utan motstånd fästningen Arensberg, emedan
pesten äfven grasserade der och borttagit garnisonen, samt började
belägra fästningen Pernau, som gaf sig den 12 aug. 1710, oaktadt
fienden ej skjutit ett enda skott mot densamma; ty „den Allrahögstes hand
hade genom pesten borttagit både innevånare och garnison“.
Reval allena återstod. Befälet derstädes fördes af viceguvernören,
generalmajor Didrik Patkull, och af kommendanten å fästningen,
öfverste Otto Rehbinder. Nu närmade sig staden kommendanten i
Narva, öfverste Suthoff, med sitt i Wierland stående dragonreg: te
ända till Jegelektska kyrkan, 3 mil från Reval, der han qvarstod, till
dess brigadieren Iwanowitsky med infanteri från Narva och Brauer
från Pernau kommo närmare med sitt folk. Från svenska sidan gick
öfversten friherre von Tiesenhausen med Estniska Adelsfanan emot
fienden och skärmytslade med honom, men måste vika för hans stora
öfverlägsenhet.
Den 22 aug. (1710) om aftonen blef staden omringad af ryssarne,
och Patkull lät genast sticka husen på Tönnisberg och förstäderna i
brand. Från Sverige kommo några hundra man fotfolk till
förstärkning; men de dogo hoptals af pesten, och sedan staden det oaktadt
hållit sig öfver en månad mot en mångdubbelt öfverlägsen fiende,
måste den uppgifvas åt ryssarne den 29 sept. (1710). Enligt
öfverstelöjtnant F. Rutenschölds rapport till K. M:t af den 20 mars 1711
skulle Patkull varit en förrädare, som länge stämplat med ryssarne,
och som utan nödtvång uppgaf staden (Karolinska Förbundets årsbok
1913). Öfverstelöjtnant Rutenschiöld förde befälet öfver de från
Sverige ankomna förstärkningar.
Konventionen om stadens öfverlämnande ingicks i ryska
högqvarteret Harck och undertecknades å svenskarnes vägnar i den af pesten
dödssjuke Patkulls ställe af öfverstarne Rehbinder, Nieroth, von der
412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
