Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 7. Friherre Otto Henriksson Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Narvas stormning kostade ryssarne i döda och sårade 43
officerare, 80 underofficerare och 1574 korpraler och soldater.
Af svenskarne stupade omkr. 1500 man, och omkr. 600 stadsbor,
män, qvinnor och barn, blefvo under stadens sköfling nedhuggna af
ryssarne. Fångne blefvo: generalmajor Horn, öfverstarne Otto
Rehbinder, Jürgen Johan Lode, Herman von Fersen, Johan Apoloff och
Carl Morath, öfverstelöjtnanterna Morits Lillie och Adam Johan von
Treiden, majorerna Adam Reinhold Nieroth, Berndt Rehbinder, Carl
Reinhold Rehbinder, Evert Grubbe, Jacob Gustaf von Rohr och
Jobst Johan Barone, 30 ryttmästare och kaptener, 58
subalternofficerare samt omkr. 1500 underofficerare och soldater.
Generalmajor Horns fru, grefvinnan Helena Sperling, hade
omkommit under blodbadet vid stadens stormning, och hennes kropp tillika
med så många andra kastades i Narova. Hans son, Jürgen Rudolf
Horn, och hans 4 unga döttrar, hvaraf ingen ännu uppnått 10 års ålder,
öfverlemnades till general Tschnhammer med befallning, att de skulle väl
bemötas. Sjelf fick Horn utstå ett svårt fängelse.
Oaktadt Horns obestridliga tapperhet beskylde man honom att vara
skuld till, att Narva jemförelesvis så lätt eröfrades af ryssarne. Han
drog, sade man, ingen försorg om manskapet, ehuru han väl kunnat
det, så att icke allenast soldaterna utan äfven officerarne förgingos af
brist på det allra nödvändigste. Han lät fienden utan motstånd uppföra
sina verk ända in på sin hals, och han sökte icke förhindra detta med
till buds stående medel. Han förbjöd till och med soldaterna att skjuta
utan särskild befallning och straffade dem, som bröto deremot, med 5
par spö för hvarje musköttskott, och för hvarje kanonskott med 2, 3, 4
eller flera par spö, allt efter kanonens storlek. Denna sällsamma
procedur blef äfven bekant i fiendens läger, så att ryssarne, då de kommo
till kontreeskarpen, tillropade de innanför liggande svenska soldaterna:
„Skjut icke, det kostar 5 par spö! Detta uppfattades af fienden såsom
om man ansåge honom icke „vara värd ett skott krut.“
Magistraten och borgerskapet hade anhållit hos Horn, att man innan
det blef för sent skulle göra fienden afbräck samt anlägga befästningar
och bastioner;, men Horn blef mycket vredgad öfver, att de ville falla
honom i embetet, och hotade att arrestera dem för myteri. (Christian
Kelch: Liefländische Historia.)
Otto Rehbinder synes snart hafva kommit lös ur fångenskapen
och fick deltaga i sista akten af det fruktansvärda drama, som
utspelades under ryssarnes långsamma eröfring af Östersjöprovinserna.
Strax efter Narvas fall tvangs äfven Ivangorod, der öfverste
Magnus Stjernstråle förde befälet, att kapitulera, och zaren kunde
sedan skryta öfver, att nederlaget vid Narva den 20 nov. 1700 var
411
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
