Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 12. Friherre Carl Magnus Victor Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ludvig, som var närvarande, och denne åtog sig att göra Platowsky
nykter i en handvändning. Han tvang honom till detta ändamål att
dricka ett par stop spenvarm mjölk, och det hjelpte, så att betjenten
kunde passa upp vid middagan; men innan den var slut, hade han
spädt på fyllet, så att han slog en såsskål öfver en fru.
En annan gång hade min fader Platowsky med sig till Mogata
tingshus såsom kusk; men då tinget var afslutadt och han skulle återvända
hem, befanns det, att Platowsky var redlöst full, så att han icke kunde
köra. Min fader. som var godheten sjelf, satte sig då på kuskbocken,
lät lägga den druckne stackaren in i vagnen och körde honom så hem.
Norrladugård ligger i Björkekinds härad och således icke i den
domsaga min fader innehade. För att komma till sina tingsställen
Mogata och St. Anna, måste han alltid passera öfver Slätbaken på den
färja, som allt sedan Göta kanal kom till stånd förmedlat samfärdseln
mellan Vikbolandet och fastlandet. Förut ledde en bro mellan den s. k.
Lustgården och Slottsholmen; men den togs bort för att icke hindra
trafiken å vattenleden och ersattes af färjan. Om vintrarna, då färjan,
om kölden var sträng, låg infrusen, var det ibland ganska svårt att
komma öfver sundet.
På Stegeborg bodde ett vördnadsvärdt par, f. d. assessorn grefve
Philip Werner von Schwerin och hans hustru Wendela Gustafva
Ahlgren, „Tante Wendla“, som vi kallade henne. De hade, allt sedan mina
föräldrar flyttade till Norrladugård, visat dem den största vänskap, och
umgänget med dem var mycket lifligt. Några år sedan mina föräldrar
flyttat från Norrladugård, firade det gamla paret på Stegeborg sitt
guldbröllop, den 12 april 1857, omgifna af barn och barnbarn, vid hvilket
tillfälle vi alla fyra syskon voro med föräldrarna der. Guldbrudgummen
och guldbruden voro så raska, att de dansade med i ringen.
Norrladugård låg emellertid mycket obeqvämt till för min fader, som
önskade få lättare vägar till sina tingsställen. Med anledning häraf
köpte han det då varande största huset i Söderköping, ett tvåvånings
trähus, för 6000 riksdalar af en fröken Bergenstråhle, och flytiade
dit 1849. Huset, som låg vid Skönbergagatan, hade en rymlig gård
med stora lönnar och en vacker trädgård.
Vi stannade emellertid icke länge i Söderköping, endast 3 år; ty
min fader köpte 1852 det vackra herresätet Liljestad i Skönberga s:n,
en half mil från Söderköping, och flyttade dit nämnda år. Liljestad har
en härlig belägenhet å en höjd i närheten af Storåns och Göta kanals
utlopp i Slätbaken. Manbyggnaden är af sten i två våningar åt
gårdssidan, men endast en åt andra sidan, emedan den ligger i en
backsluttning. Mina föräldrar läto omändra våningen en trappa upp, så att den
blef mycket vacker och beqväm. En stor präktig trädgård omger
byggnaden, som är flankerad af tvenne flyglar.
Då vi flyttade till Liljestad, var jag 8 år gammal, och jag har
derifrån de angenämaste minnen,
Min fader och min moder voro i sina bästa år, de voro aktade och
459
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
