Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 12. Friherre Carl Magnus Victor Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afhållna i hela trakten, och det var ett lifligt och angenämt umgänge
med de många grannarna. Det var Engelholm, som dock var temligen
aflägset, men der vi voro ofta hos min faders syster Catharine-Charlotte
och svåger grefve Spens, och der vi hade 6 kusiner, — Stegeborg, som
fortfarande var granskap, då det låg icke fullt 11/4 mil från Liljestad, -—
Bolltorp, der min faders gode vän friherre Fredrik Alexander Funck
och hans hustru född Funck bodde, och der det fanns gossar och flickor,
— Wiggeby, som egdes och beboddes af dåv. majoren, sedermera
öfversten grefve Philip Werner von Schwerin, en son till de gamle på
Stegeborg, och hans hustru Marianne von Schwerin, min faders kusin. Der
fanns tre mycket söta flickor, som vi betraktade nästan som våra systrar,
samt en stackars gosse som var blind född.
Rakt framför Liljestad på andra sidan ån och kanalen låg det gamla,
ståtliga herresätet Mem, som egdes af öfverstekammarjunkaren grefve
Edvard Fredrik von Saltza, som bodde der med sin äldsta dotter,
enkefriherrinnan Hedvig Fock, „Tante Hedda“, som vi kallade henne.
„Onkel Saltza“ var ett original, men mycket älskvärd. Han var författare,
skref både romaner och andaktsböker, samt var tillika andeskådare.
Någon gång när vi barn voro der, brukade han, för att roa oss, taga fram
alla sina ordnar — han var Serafimerriddare och hade alla de stora
ordenskedjorna — och hänga dem på sig. Med sin högresta figur och
sitt tjocka silfverhvita hår såg han då mycket ståtlig ut. Tante Hedda
Fock var den af alla mina tanter, som jag tyckte mest om. Hon var
liksom fadern mycket originell; men hon hade en så ädel karakter, ett
så älskvärdt väsende, så mycken glädtig humor och en sådan hjertats
godhet, att man ovilkorligen måste älska henne. På Mem vistades
ibland onkels äldste son, min faders gode vän Philip von Saltza, en
ridderlig ädel gestalt, och hans hustru född De la Gardie, jemte deras
trenne barn, som voro våra lekkamrater. Det räknades äfven granskap
med Rönö Kungsgård, der min faders äldre broder Arvid Rehbinder
bodde med sin hustru född Spens, och der vi hade många kusiner.
När hela familjen skulle resa bort till någon af grannarna, körde
den stora kaleschen upp på gården. På kuskbocken satt den väldige
kusken Swensson i svärtade stora knäfvelborrar och pipskägg, hållande
i handen den långa spannpiskan, med hvilken han slog knallande
klatschar, och framför vagnen dansade det mörkbruna spannet med hingsten
Max och stot Venus vid stången och de något mindre och smäckrare
Rosa och Amaryllis såsom förlöpare. I vagnen satte sig far och mor rätt
fram med lilla Nathalia och en gosse baklänges, en gosse på kuskbocken,
som var en mycket eftersträfvad plats, och en bakpå i en s. k.
kabriolet, egentligen afsedd för betjenten.
På Liljestad läste vi för informator. Först var det en gymnasist
vid namn Högberg, som vi tyckte mycket om, sedan studenter: Marcks
von Würtemberg, Eklund, Krikortz, Lundin och slutligen Nilsson.
Systemet med informator hade både sina fördelar och sina olägenheter.
Att gossarne fingo stanna hemma och uppfostras på landet, var ju en
460
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
