Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 12. Friherre Carl Magnus Victor Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp“ för att icke slockna. Min fader läste då högt för oss, ibland
Holbergs komedier, som roade honom mycket, och det var verkliga
högtidsstunder för oss.
Vi lefde sålunda ett angenämt lif på Liljestad, till dess att min
fader 1855 köpte Stafsäter i Vists s:n, 11/2 mil söder om Linköping,
och samtidigt sålde Liljestad. 1857 om sommaren flyttade vi till
Stafsäter, som låg i en helt annan trakt än vår förra hemtrakt och
dessutom låg mycket illa till för min faders tjenstgöring Han hade
visserligen icke långt till Kumla i Skärkinds härad, som 1853 blifvit
förenadt med hans domsaga; men i och för tingen i Mogata och St. Anna
måste han ofta vistas i Söderköping.
Stafsäter är ett gammalt herresäte, beläget vid vestra stranden af
Stora Rengen i en mycket vacker trakt. Manbyggnaden är af trä i en
våning och sousterrain, med ett högt brutet tak och ett litet torn med
en klocka midt på. Dertill höra tvenne flyglar i samma stil. Liksom
på Liljestad ändrades inredningen, som var obeqväm och gammalmodiıg,
så att det blef en mycket vacker och beqväm våning, ehuru rummen
voro mycket låga.
Här fanns icke så många grannar som vid Liljestad. På Säby på
andra sidan om Rengen hade vi om somrarna våra gamla goda vänner
von Saltzas. Grefve von Saltza egde nemligen äfven Säby, och familjen
vistades der ibland sommartiden. På Säby gamlegård bodde general
Boy, af hvilken min fader köpt Stafsäter, med sin andra hustru, född
Hamilton. Den gamle generalen var en liflig och mycket hetsig herre,
som ofta trakterade sina betjenter och underhafvande med stryk i all
vänskaplighet; men mot oss visade han alltid sitt bästa lynne. Generalskan
var mycket egendomlig och ofta utsatt för generalens skämt. Hon
snusade mycket, och sedan hon taget sig en pris, nös hon vanligen 12
gånger, så att det ekade i rummet.
På Stafsäter fingo vi en ny informator, Axel Lindelins. Han var
student i Uppsala och en mycket begåfvad man med vackert utseende
och ett godt sätt; han var derjemte en stor sångare och en skicklig
jägare. Såsom undervisare var han framstående, och han hade den
sällsynta gåfvan att kunna intressera sina lärjungar, så att studierna blefvo
ett nöje. För mig blef han en kär vän och äfven jagtkamrat. Han hade
en svart och hvit hynda, som hette Klinga, och som gick mycket bra på
både hare, räf, skogsfogel och änder. Så snart vi hade ledigt, voro vi
ute i skogen och fingo ofta byte. Jag sköt min första hare i Tolebo
hage, under det han gick undan för Klinga i rask fart.
Min mormor, fru Catharina Eleonora Schönmeyr född Mittag, som
sedan flera år vər enka, vistades 1858 på Stafsäter, der hon fick slag
och dog. Sedan fingo vi följa föräldrarna till Stockholm, och vi bodde
då i mormors hus vid Kornhamnstorg (huset med kuren, som en gång i
tiden tillhört drottning Kristina). Det var första gången jag var i
Stockholm, som på den tiden ännu var ganska primitivt; det fanns t. ex.
icke trottoarer ens på Drottninggatan.
462
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
