Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 12. Friherre Carl Magnus Victor Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det på slätten utkämpas en strid eller „simulacre“, som det hette på
den tiden. Birch stod med sin sammansatta bataljon midt ute på
slätten med front mot norr, då en sqvadron af Trondhjems ridende
jægercorps kom framsprängande. Denne hade under den 4 mil långa
marschen förlorat de gröna qvistar i mössan, som utmärkte vårt motparti,
och Birch tog den derföre för en af de våra och släppte den förbi utan
att bekymra sig om den. Sqvadronen fortsatte bakom oss sin ridt och
mötte snart konungen, som, då han blef underrättad om, att sqvadronen
hörde till motpartiet, satte sig i spetsen för densanıma och gjorde choc
i ryggen på Birchs bataljon.
Så snart Birch märkte afsikten, formerade han fyrkant i en
handvändning; men till vår förvåning kommenderade han ingen eld.
Sqvadronen med konungen i spetsen kom emellertid sättande i fyrsprång,
och vi väntade oss redan att bli öfverridna, då bataljonschefen
kommenderade: „Lägg an! Ge fyr! Det var just i det ögonblick, som hästarne
voro inpå oss. Med bajonettspetsarne i deras nos fyrade vi af, så att
elden och röken slogo dem i ögonen. Verkan häraf var fruktansvärd.
Konungens häst kastade om och durkade, på samma gång som hela
sqvadronen spridde sig öfver fältet såsom agnar för en stormvind.
Sedan konungen fått håll på sin häst, kom han tillbaka och red in
i fyrkanten. Då var han vred och öfveröste Birch med de skarpaste
uttryck: „Hur innerst in i h—e kan du understå dig att skjuta på
så nära håll, när det står på orderna, att det ej får skjutas på närmare
håll än på 30 steg?“ skrek han.
Birch satt der helt lugn på sin svarta hingst och rökte sin snugga:
„Ja, Deres Majestet,6 sade han, „det står riktig nok på ordrene, at
infanteriet ikke må skyte på nærmere hold enn tredve skritt, men
det står også på ordrene, at kavalleriet ikke må komme infanteriet
nærmere enn på tredve skritt, og når man kommer mig på nesen,
så skyter jeg.“
Konungen, som icke längre kunde styra sin vrede, lade nu med sitt
ridspö et väldigt slag öfver länden på Birchs svarta hingst. Ryttaren
skiftade knappast färg; men han satte ögonen i konungen och sade:
„Man slår hesten, men man mener lesten“, hvarpå konungen gjorde
helt om och red sin väg i fyrsprång.
Naturligtvis tyckte vi kadetter, att vår bataljonschef skött sig Som
en hel karl vid detta kritiska tillfälle, då han räddat oss från att bli
öfverridna. Mången skulle tappat koncepterna för mindre än så
Vi umgingos flitigt med de norska kadetterna, och förhållandet oss
emellan var det allra bästa. Vi hade punsch med oss från Sverige och
gjorde en punschfest för dem. Följande morgon stod en norsk kadett
och befriade sig från den för mycket intagna punschen, då en svensk
kadett kom till honom och frågade, huru det stod till. „Jo“, sade
norrmannen, „jeg skal sie dig, at den svenske punsch smager meget godt,
men den er ganske slem når den skal over igien.“
När vi från Gardermoen återkommo till Kristiania, bodde vi i Samma
30 — ätten Rehbinder. 465
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
