Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 12. Friherre Carl Magnus Victor Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eleverna voro förlagda i teaterflygeln af slottet, hvarest det äfven fanns
lektionsrum och samlingssalar. Arbetet på Skjutskolan bestod
hufvudsakligen i att inskjuta kulbanan till 1867 års bakladdningsgevär (Remington).
På Drottningholm bodde många familjer på sommarnöje, och vi hade
ett lifligt umgänge med flera af dem. En gång i veckan gaf Skjutskolan
danssoirée, som var talrikt besökt.
Vi gjorde naturligtvis den sedvanliga utflygten till Eskilstuna för att
bese vapenverkstäderna. Vi voro inqvarterade dels på hotellet, dels ute
i staden. Efter att ha superat på hotellet begaf jag mig till min
inqvartering i en familj. Midt i natten vaknade jag vid ett stort buller och
larm, klockringning m. m. Jag klädde mig hastigt och rusade ut,
hvarefter jag snart fick reda på, att hotellet stod i ljusan låga.
Brandväsendet i staden, der elden icke varit lös på 30—40 år, var alldeles
försummadt, och det härskade en fullständig villervalla, ända till dess vi,
25 officerare, togo hand om släckningsarbetet utan någon hjelp af
infödingarna. Att rädda hotellet, ett gammalt trähus, var dock icke möjligt;
men vi lyckades förhindra eldens spridning till de öfriga trähusen, så att
intet annat hus blef antändt. De, som bebodde de närmast hotellet
liggande husen, hade alldeles förlorat besinningen. I ett hus kastades alla
husgeråd ut genom fönsterna, äfven ett piano, som krossades emot
stenläggningen.
Våren 1869 erhöll jag kommendering till Topografiska Corpsens
instruktionsafdelning, som var förlagd till Askersund. Chef för
afdelningen var major Broström, en hedersman, som var mycket omtyckt af
sina elever. Den lilla staden Askersund, som är särdeles vackert
belägen mellan sjöarna Alsen och Vettern, var vid ifrågavarande tid mycket
landtlig; gräset växte fritt på gator och torg, der fåren betade i godan
ro. Om nätterna gick det brandvakt, som ropade ut timslagen: „Hör
väktarens rop, klockan är tio slagen“. Vi blefvo på det gästfriaste
emottagna på herresätena i trakten. Strax söder om Askersund ligger vid
Vettern det ståtliga Stjernsund, som egdes af brukspatron Knut Cassel
och hans hustru, född Schwan. Der voro vi ofta och åtnjöto den
älskvärdaste gästfrihet. Längre söderut vid Vettern ligger Aspa bruk, som
egdes af brukspatron Robson, som äfven på det vänligaste emottog oss.
När rittiden och de förberedande öfningarna voro afslutade, fingo
vi större distrikt till kartläggning, och vi voro då inqvarterade här och
hvar å herrgårdar och i bondgårder. Så kom jag en gång att få qvarter
på Skyllbergs bruk i Lerbäck s:n hos egaren, kapten Axel Burenstam
och hans hustru Hedvig, född Hjelm. Den vänlighet jag under en
månads tid åtnjöt i detta älskvärda hem, kan jag aldrig glömma. Kapten
Burenstam hade en något butter yta, men han var i botten en
förträfflig man.
1870 fick jag förnyad kommendering vid Topografiska Corpsens
sommararbeten i Kalmar län. Afdelningen stod under befäl af öfverste
Wederkopp och samlades i Kalmar, hvarifrån jag afreste till Pataholm,
i hvars närhet jag skulle börja mitt arbete. Jag var mestadels inqvar-
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
