Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 12. Friherre Carl Magnus Victor Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig åter, emedan han blef utnämnd till ambassadör i St. Petersburg.
Jag anmälde mig till chefen för hans militärkabinett, öfverstelöjtnanten
le Mouton de Boisdeffre, samt till chefen för XIX. armékårens
generalstab, general Vuillemot. Jag blef placerad till tjenstgöring på
generalstaben, och efter ett par veckor erhöll jag i uppdrag att förestå „le
bureau de la justice militaire“.
Marskalk de Mac Mahon hade emellertid i jan. 1879 afgått såsom
franska republikens president och efterträdts af advokaten Jules Grévy.
Följden häraf blef, att den civila och militära makten i Algeriet, som
innehafts af generalguvernören, skildes åt. Till civilguvernör utnämndes
i slutet af mars presidentens broder, advokaten Albert Grévy, och till
chef för XIX. armékåren general Saussier, under hvars befäl jag sålunda
kom att stå. General Vuillemot afgick äfven såsom generalstabschef
och efterträddes af öfverste Gourseaud. Souschef i generalstaben och
min närmaste chef var elsassaren öfverstelöjtnant Riff. Som det icke
ansågs lämpligt, att jag tjenstgjorde hos den civile guvernören, fortsatte
jag att tjenstgöra i generalstaben såsom byråchef.
Bland de officerare, med hvilka jag var mest tillsammans i Alger,
voro löjtnanten vid 1. zouavreg:tet Léautier, sedermera general,
underlöjtnanten vid turkos Franchet d’Esperai, sedermera marskalk af
Frankrike, samt löjtnanten vid generalstaben Picquart, sedermera ryktbar för
sitt ingripande i Dreyfusprocessen och såsom krigsminister i
Clemenceaus regering. Vi voro medlemmar af samma matlag i officerarnes
cercle och gjorde nästan dagligen långa ridter tillsammans i Algers
omgifningar.
Förutom dessa ridter gjorde jag flera längre utflygter, såsom till
Kebeur Roumia, en numidisk konungagraf liknande en pyramid, 70 km.
från Alger i närheten af staden Coléah, dit jag ensam färdades till häst,
och under hvilken färd jag äfven besökte trappistklostret vid Staouëli.
Vidare företog jag en resa till Orléansville, en liten stad i vestra delen
af provinsen Alger, till de varma baden vid Hammam Melhouan i
Atlasbergen samt till staden Médéah, säte för chefen för subdivisionen
Médéah, som då var generalen prince de la Tour d’Auvergne, af
hvilken jag blef på det vänligaste mottagen. Från Médéah gjorde jag
tillsammans med kaïden Ahmed-ben- Abd-el-Kader en åtta dagars resa till
häst i Atlasbergen, deltog derunder i en vildsvinjagt samt emottogs med
österländsk gästfrihet af den gamle ansedde kaïden
El-Hadj-Kouider-benel-Hadj-el-Meloud.
Jag befann mig den 2 juni i Blidah på en stor folkfest med
kapplöpningar och efterföljande „caroucelle“, hvartill jag blifvit inbjuden af
officerarne vid det algieriska hästjägarreg:tet, då ett rykte spred sig, att
berberna i Aurès, ett bergland i östra delen af provinsen Constantine,
gjort uppror. Redan den 3. afsändes med en transportångare en del
trupper af Algers garnison till förstärkning af divisionen Constantine,
och den 4. afreste jag öfver Philippeville till Constantine, der jag enligt
order anmälde mig till expeditionens chef, divisionsgeneral Forgemol de
473
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
