Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 12. Friherre Carl Magnus Victor Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bostquénard, i hvars stab jag fick anställning. Den 9. begaf sig
generalen med sin stab, hvars chef var öfverstelöjtnanten vid generalstaben
prince de Polignac, till Batna, der en af de kolonner, som skulle
intrånga i Aurès, samlades under general Logerots befäl. Af de öfriga två
kolonnerna samlades den ena i Biskra under befäl af öfverste Cajard
och den andra i Khenchela under befäl af öfverste Gaume.
Expeditionskårens samlade styrka var 6 794 man.
Aurès, som i öster gränsar till Tunesien, är ett högland, som i sig
innesluter de högsta berg i Norra Afrika med toppar af öfver 2300
meter, och man kan endast genom tre mycket svårtillgängliga pass
intränga i detsamma. Batnakolonnen, med hvilken general en chef följde,
uppbröt den 12 juni och inträngde den 16 i Toubapasset efter en skarp
strid med berb2rna under cheriffen Mohammed-ben Abderrahmans befäl.
Sedan kolonnen genomtågat passet, slog den läger i Medinadalen i
hjertat af Aurès, der den förnämsta af de upproriska stammarna,
Ouled-Daoud, var bosatt. Biskrakolonnen inträngde i landet genom
Tiraniminpasset och Khenchelakolonnen genom det fruktansvärde Tizougarinpasset
under ständiga skärmytslingar med berberna.
Från Medina utsändes flera detachement för att fullborda landets
underkufvande, och dessa hade ofta strider med berberna, som äfven
om natten flera gånger oroade de franska förposterna. En karta öfver
Medinadalen i skalan 1:10 000 upprättades af mig enligt erhållet
uppdrag, och jag verkställde flera rekognosceringar, hvaraf den svåraste var
den af Tizougarinpasset, vid hvilket tillfälle löjtnant Picquart var med
mig och delade den fara, jag dervid löpte att bli nedhuggen af den
upproriska berberstamman Beni-bou-Sliman, med hvilken vi
sammanstötte.
Cheriffen, som på alla sidor trängdes af de franska kolonnerna, hade
slutligen ingen annan utväg än att med en del af sina anhängare kasta sig
ut i Sahara, der de flesta omkommo. De upproriska stammarna begärde
sedan „aman“ (fred) och underkastade sig.
Med anledning häraf upplöstes expeditionskåren, och trupperna, utom
en del af general Logerots kår, som skulle genomtåga det upproriska
landet i flera riktningar, anträdde åter marschen till sina hemorter.
General Forgemol, med hvilken jag följde, bröt upp från Medina den 15
juli och tågade öfver högbergen på en dittills okänd stig till Batna,
hvarvid den romerska ruinstaden Lambessa passerades. Från Batnæ
tågade jag med kavalleriet på fyra dagsmarscher till Constantine, 120
km., och besökte under vägen Madras’en, ett slags pyramid af liknande
konisk form som Kebeur Roumia. Den 20 juli inryckte vi i
Constantine efter en ganska besvärlig marsch i den starka sommarhettan.
Derifrån reste jag öfver Philippeville tillbaka till Alger, dit jag anlände den
27 juli efter omkr. 2 månaders bortovaro.
Värmen i Alger var vid denna tid af sommaren fruktansvärd, och
som jag behöfde hvila mig efter fälttåget, erhöll jag en månads
tjenstledighet, som jag tilbringade i Orléans, hvarefter jag återvände till Alger,
474
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
