Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 14. Friherre Carl Herman Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
otjenlig spis. Efter den samma vinter till Wiprek företagna marschen,
som var mycket svår, emedan kölden var så stark att soldater af
mindre härdighet fröso ihjel, små fåglar nedföllo döda på marken,
och vildfoglar togos med händerna, deltog han den 7 januari 1709
i den äfventyrliga stormningen af nämnda stad under generalmajoren
Berndt Otto Stackelbergs befäl.
Förutom allt detta deltog han i de flesta af Carl XII’s
fältdrabbningar under konungens egna ögon med så stor tapperhet och med
ett sådant mannamod, att konungen belönade honom med befordran
till fänrik vid Lifgardet, en post, som under denna krigstid fordrade
och innehades endast af tappra, i krigsväsendet kunnige, begåfvade
män. Uti denna beställning deltog han den 29 juni 1709 i det
olyckliga fältslaget vid Pultava, der han jemte större delen af svenska
armén, oaktadt det tappraste fäktande, gjordes till fånge, hvarpå hela
hans framtida lycka strandade. Det säges, att liksom genom den
bedröfliga utgången af detta slag grund blef lagd till de olyckor,
som sedan drabbade Sverige, så har ock friherre Carl Herman
Rehbinder och hans i samma belägenhet varande kamrater derifrån
härledt alla de olägenheter och missöden, som voro dem i deras
återstående lifstid beskärda. Tillika med den öfriga armén fördes han
derefter den 23 december samma år till Zarnowitz uti en för den
svenska tapperheten sårande triumf samt derefter till
Salwytschegoskaia. Två hans bröder och tre kusiner utstodo jemte honom en
trettonårig fångenskap, som medförde för dem ett elände öfver all
föreställning.
Efter 1721 års fredsslut återkom han ändtligen 1722 till
Stockholm tillika med den fångna armén, som då sammansmält till omkr.
300 officerare och 600 gemene man, sedan den öfriga delen dels
dödt i fångenskapen, dels blifvit försåld långt inne i Orienten. Man
skulle tro, att deras ådagalagda tapperhet och mannamod, deras
utståndna krigsbesvärligheter samt långvariga fångenskap hade bort
vid hemkomsten medföra säker och ärofull belöning; men då sådant
uteblef 1, anhöll han jemte 9 lika olyckliga kamrater under en dem af
konung Fredrik I år 1732 gifven privat audiens om afsked, hvartill
1 Han blef likväl efter återkomsten 1722 19/6 befordrad till löjtnant vid
Lifgardet med turberäkning från 1719 2,1, „på grund af de långvariga och trogna
tjenster, han städse Sveriges krono utgjort, samt hans långa och svåra fångenskap i
Ryssland“. Fullmakten är daterad Stockholms slott den 6 juni 1722 samt
undertecknad Friedrich och kontrasignerad J. von Düben.
489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
