Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’195
De närmade sig nu helt hastigt, och den syn
de företedde var rätt egen. Truppen till fots
kom springande af alla krafter från sitt håll och
ryttarskaran sprängde fram i full karrier på
lifliga, vilda hästar öfver en väg, som syntes vara
gjord endast för stengetter och gazeller.
Vi frågade vår tappra, alltid lika lugna tolk
hvad han trodde nu skulle hända. Han svarade
att han ej kunde bestämdt säga det. Han lät förstå
att de roflystna Beduinerna kommo för att taga
hvad de kunde; men som vi ej hade några
saker med oss utan endast våra vapen, så var det
hans öfvertygelse, att de ej skulle göra oss
någonting. Han uppmanade oss blott att hålla
noga tillsammans och rida rätt på dem, så skulle
han tala dem till, när de kommo inom hörhåll.
Inom några minuter voro vi hvarandra helt
nära. Vår tolk ropade då till dem, att vi voro
resande, som ville bese trakten, och att vi ej
skulle göra dem något ondt, så framt vi ej
blefvo anfallna. De hejdade sig nu, och efter att
noga hafva betraktat oss alla, blefvo de helt
vänliga och togo hvar och en af oss i hand och
frågade, om de ej fingo slagta några får och
gifva oss att äta; men som vi visste, att de sedan
skulle taga betaldt minst fem à sex gånger mera
än de borde, så tackade vi för deras vänskapliga
anbud och föredrogo att till vår frukost begagna
våra egna anrättningar.
Sedan vi stigit af våra hästar, slogo vi oss
ned så beqvämt som möjligt och intogo vår
måltid, beskådade af Beduinernas nyfikna blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
