Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädet vid hakar, som han inslog i remnor på
ste-narne, och en ensam tår rullade utför gubbens
bleka kind. Så snart han fann tid dertill,
skyndade han att bära mull på de lösryckta rötterna
och att, så mycket som möjligt, sörja för det hans
skyddsling ej skulle allt för mycket lida af den
behandling den undergått. Gubben måste trösta
sig vid tanken på, att han dock lyckats rädda
trädet från att bli nedhugget; om än det nu
blif-vit vridet ur den rigtning, som han helst velat
ge det.
Sigrid hade emellertid helt och hållet
tillvunnit sig den gamles hjerta och han visade henne
sin vänlighet vid alla tillfällen, då han kunde göra
henne någon liten tjenst. .
Enevald syntes icke rätt belåten, när han
stundom mötte Sigrid vid hennes vandringar med
fru Ebba. Svårt hade lian att med ord göra
anmärkningar öfver att Sigrid var denna följaktlig;
men han sällade sig, när hans tid det medgaf,
alltid till de båda fruntimmerna. An varnade
han Siri för att icke stiga på en sten, än på ett
löst bräde, eller något dylikt, räckte henne
handen vid hvarje litet ojemnt ställe, och forde henne
sirligt deröfver och frågade henne stundom med
artigt småleende, när fru Ebba ej kunde höra det,
"om det icke fanns någon småsven i huset, som
i dag kunnat följa fru Ebba”, eller något dylikt.
Sigrid var tacksam för hans uppmärksamhet och
vård om henne. Någon gång hände, att hon i sin
själ tänkte, det han ansåg henne allt för hjelplös
och dålig, då han kunde tro hennne behöfva all
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
