Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna lijelp och uppmärksamhet; men den tanken
förjagade hon genast, såsom otacksam och ovänlig.
Så började hon allt mer att nästan känna ett
be-hof af dessa Enevalds uppmärksamheter och denna
hans vård om henne, och hade väl troligen
småningom blifvit så ovan att sörja för sig sjelf, att
hon verkeligen blifvit beroende af hans hjelp, för
att kunna röras omkring, om icke inträffande
händelser gjort, att hon blef tvungen att lita på egna
krafter.
XX.
Det led mot hösten. Allt tryggare började
man känna sig på Åbo slott för något anfall af
hertigen. En större del af besättningen var
förlagd i staden, men vakthållningen på slottet
bestreds med noggrannhet, och de dertill använda
troppar ombyttes ofta.
En dag sutto i vaktstugan vid ett bord,
hvarpå stod en ölstånka, några man af de för dagen
vakt-hafvande, men hvilka ännu ej hade sin vakt. En
skotte, en välväxt, spenslig polack och en finne,
hvars knutna, muskelstarka växt antydde en
björnnatur, drucko här i god sämja och syntes ha
ganska roligt, ehuru de föga förstodo hvarandra, ålen
polacken pratade och sjöng, skotten berättade
sägner från sitt land, dem kamraterne ej förstodo,
och Matts Koskipää nickade jakande till de
andra, så snart han blott råkade begripa ett enda
ord af hvad kamraterne hade att anföra.
rFör f—n, sådan kall smörja”, skrek polacken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
