Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Tå herr Amiralens befallning”, svarade
We-lam med fattning, ”men jag anhåller att få veta
af hvad anledning.”
”Såsom saker till förräderi.”
Men livarföre dröja vid denna mörka scen?
I Welams kläder hade en tjenare på Amiralens
förut meddelade befallning hållit undersökning.
Misstanke var väckt, men ännu ägde nian inga
bevis. Sådana funnos nu till öfverflöd i Welams
fickor. Bref från konungen, från fru Ebba oeh
andra konungens anhängare, förhållningsorder och
ttere bevis på, det hans afsigt varit, att stifta
myteri på flottan.
Welam fann att allt var förloradt. Saken
var klar. Några ord till försvar för sitt
forhållande ville Welam anföra, men Peder Stolpe
af-bröt honom sägande: "Svek och myteri kunna ur
ingen synpunkt försvaras. Har ni något annat att
säga, har ni någon önskan, som jag kan villfara?”
”Naturligtvis har jag varit beredd på
möjligheten af detta slut; jag har derföre blott en bön:
låt mig få dö snart.”
En båt utsattes, bemannades. Welam nedsteg
på tillsägelse. I månget hjerta rördes djupt
medlidande med den sköne ynglingen. Peder Stolpe
sjelf kände sitt öga fuktas.
Sedan alla man stigit i land, vinkade Welam
åt en ung officer, att han önskade tala med honom.
”Carl Lennartson, du har visat mig mången
vän-tjenst, gör mig nu den sista. För till min moder
min sista helsning, bed henne förlåta mig den
sorg jag gör henne med min död, och säg henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
