Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
må väl rätt söka, meil allt förstånd, att akta för
upptäckt. Den förskrilckelige tyrannen synes då
aldrig få neg af blod. Arvid Stålarm, som vid
det ohyggliga mordet i Abo fick behålla
hufvu-det, nu skall han ju i Stockholm redan ånyo ha
varit utförd till döds, och åter blifvit förd in
tillbaka; och nu skall han åter döiuraas med
rådsherrarne i Linköping. Herre du mäktige, de
arma fruarna alla, som så länge se sina män
hotade med bödelns yxa. Och, Gud hjelpe, det
sä-ges att hertigen ger sig ingen ro, innan han får
dem alla till döden. Siri, du min flicka,- du borde
tacka Gud och stråla som ett kyrkljus, att du
lyckades i ditt farliga förehafvande.”
”Mor, J hafven rätt”, sade Sigrid och
blickade opp. "Jag bör i sanning intet annat än tacka
Gud för sådan nåd.”
"Ja”, sade fru Metta och knäppte andäktigt
ihop sina händer. "Jag tänker på huru det månde
hafva känts i hjertat på de Wiborgska fruarna,
då de fingo höra sina afrättade herrars hufvuden,
der de sitta oppsatta på fäporten, midt i
julnatten börja sjunga: ”De måste oss låta fara med
frid”, som det allmänt säges, att de hafva sjungit
ur Davids psalmer. Men hvem är det, som
kommer”, sade fru Metta i detsamma. ’’Hvem kan det
vara. Han ser ut som en förnäm herres tjenare.
Sorgklädd? Gud bevare oss från ondo! Hvem
vill oss något?”
I det yttre rummet insteg nu mannen, fru
Metta triidde ut emot honom, och genom den dörr
hon lemnade öppen, kastade äfveu Sigrid en orolig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
