Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick på den frenimande. Förvånad utbrast hon:
"Johan Bertilsson, unge herr Johans tjenare!”
I)er-på gick hon fram till honom och sade, sorgligt
och vänligt: ”Stackars Bertilsson, huru orkar ni
lefva?”
"Svårt och tungt Ur det", svarade den gamle
tjenaren, i dét han förde rockiirmen mot ögat.
Herre Gud, jungfru Sigrid, hvem hade kunnat
tiinka detta, då J så unga och glada skämtade
tillsamman på Åbohus.” Med möda qväfvande
sin utbrytande gråt, sade han: "Förlåt, nådig fru,
förlåt, jungfru Sigrid. Det är mig så tungt då
jag ser eder, som jag sednast såg i hans sällskap,
att jag har svårt att icke förgå mig.”
”Sitt ned”, sade Sigrid vänligt, "ni är trött."
"Tackar ödmjukeligen, jungfru, som har
godheten bjuda, men icke skall jag så förgäta mig.
Vill ock hafva äran framföra mitt ärende. Tillåt
mig fråga om jungfrun erhållit något bref från
min salige herres syster, den unga jungfru Hebla?"
"Nej, icke på mycket länge i dessa’ oroliga
tider."
"Allt sen min salige, unge herres frånfälle.
har min enda återstående önskan varit den, att
få frambära hans herredömes sista farväl ocli
helsning till hans fru moder; men kort efter min
ädle, unge herres död, nedlade mig sorg och
saknad på sjuksängen. En långvarig svaghet gjorde
det omöjligt för mig, att sen våga på att försöka
färdas den svåra vägen, antingen öfver Qvarken.
eller Norrbotten om. Jag hade emellertid dock
afsändt en skriftlig relation, men nu har hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
