Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den röde Guden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här satte Bassett sig mödosamt upp, med Ngurns
och Balattas tillhjälp, skälvande i hela nedre delen
av kroppen, och betraktade den röde med klara,
stadiga, allseende ögon.
»En gång, Ngurn», sade han utan att ta sina ögon
ifrån den skinande, vibrerande ytan, varpå alla
nyan-anser av körsbärsrödt oavbrutet spelade, ständigt i
spänning att förvandla sig till ljud, bli silkeslent fras,
silverklara viskningar, gyllne surr av strängar, älvors
sammetsmjuka flöjttoner eller ett åskdunders fylliga
ackord.
»Jag väntar», sade Ngurn efter en lång paus och
höll oförmärkt den långskaftade tomahawken redo till
hugg.
»En gång, Ngurn», upprepade Bassett, »skall du
låta den röde tala så att jag både kan se och höra
honom. Hugg sedan till, då jag lyfter upp min hand
så här; ty då jag lyfter upp handen böjer jag
huvudet så att hugget kan komma åt att träffa mig bak
på halsen. Men jag, Ngurn, som står i begrepp att
för alltid säga farväl till dagens ljus, skulle gärna vilja
dö med den rödes underbara röst sjungande
majestätiskt i mitt öra.»
»Och jag lovar att aldrig skall ett huvud ha blivit
så väl inrökt som ditt», försäkrade Ngurn honom, i
det han gav sina män en vink att ställa upp sig vid
repen som satte svängstocken i rörelse. »Ditt huvud
skall bli det största mästerstycket i min samling.»
Bassett smålog matt åt den gamles fåfänga. Då
drogo männen tillbaka den snidade trädstammen ett
långt stycke och släppte den sedan. I nästa
ögonblick föll han i hänryckning över den plötsliga skräl-
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
