Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den slinkan . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur stor var guldklimpen som ni talade om?»
frågade jag i bestämd ton. »Lika stor som den största
av de här?»
»Större», sade han lugnt. »Större än hela klabbet
som är utställt här, större än hela klabbet tillsammans,
och ändå lite till». Han tystnade och såg på mig
med oförskräckt min. »Jag inser inte varför jag inte
skulle kunna tala litet utförligare med er om det där.
Ni har ett renommé så att man nog kan lita på
er, och jag har läst om att ni har haft ganska
halsbrytande upptåg för er på riktigt avlägsna ställen.
Jag har länge varit ute på spaning efter någon som
kunde slå sig ihop med mig om det där jobbet.»
»Ni kan lita på mig», sade jag.
Och här kommer jag nu dragande med hela
historien, svart på vitt, alldeles som han berättade den för
mig medan vi sutto på en bänk vid sjön utanför
Konstpalatset med fiskmåsarnas skrik i våra öron. Ja, han
borde ha hållit sin överenskommelse med mig. Men
jag går händelserna i förväg.
Då vi voro på väg ut för att söka oss en sittplats,
kom en liten kvinnsperson, kanske trettio år, med
urlakad hy, mest lik en bondgumma, framrusande
till honom, pilsnabbt flaxande som måsarna där uppe
och hakade sig fast vid hans arm med en fart och
en obeveklig precision, som nästan kunde kallas
mekanisk.
»Jaså, är du här nu!» skrek hon. »Du bara travar
i väg och tänker inte ett dugg på mig.»
Jag blev formligen presenterad för henne. Det var
tydligt att hon aldrig hört talas om mig, och hon
fixerade mig buttert med sina listiga svarta ögon,
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
