Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den slinkan . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som sutto nära ihop och voro runda och oroliga som
en fågels.
»Du ämnar väl inta tala om för honom om den
där slinkan?» jämrade hon.
»Seså, Sarah, här är det fråga om affärer», sade
han i klagande ton. »Jag har så länge sett mig om
efter en lämplig person, och då jag nu har träffat på
honom, måtte jag väl ha rättighet att ge honom
lite hum om vad som har händt.»
Det lilla kvinnset svarade icke, hon knep ihop sina
tunna läppar som om hon haft munnen full av
knappnålar. Hon tittade rätt framför sig på Juveltornet
med så barsk min att ingen solglimt kunde mildra
den. Vi gingo långsamt till sjön, lyckades träffa på
en ledig soffa och slogo oss ner suckande av lättnad,
då vi befriade våra marterade, utställningströtta fötter
från att bära upp vår kroppstyngd.
»Man blir så gräsligt schackmatt», förklarade den
lilla kvinnan nästan som på trots.
Två svanor kommo framseglande över det blanka
vattnet och inspekterade oss. Då deras misstankar
beträffande vår knusslighet eller brist på jordnötter
bekräftats, vände Jones halvt ryggen till sin
följeslagerska genom livet och berättade mig sin historia.
»Har ni någonsin varit i Ecuador? Lyd då mitt
råd och far aldrig dit. Fast det tar jag tillbaka, för
ni och jag kanske ska ge oss i väg dit tillsammans
om ni kan få förtroende för mig och har kurage att
våga resan. Ja, det är inte så många år sedan jag
kom kravlande in dit på en rostig, halvrutten gammal
lastdragare från Australien, som haft göra i fyrtio
dagar att komma fram. Sju knop var den skutans
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
