Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den slinkan . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag säga adjö till järnvägen och ge mig i väg upp
till Nebraska och Sarah.
»Och så blev det slag i saken ... av en händelse.
Det kom ett brev från Wisconsin. Min faster Eliza
hade dött och testamenterat mig sin farm. Jag skrek
till då jag läste det, men jag kunde ha lagt band på
min glädje, för efteråt blev jag plockad på alltsammans
av domstolarna och advokaterna — inte en cent fick
jag behålla, och jag får ännu i dag dras med
amorteringar.
»Men det visste jag inte då, och jag rustade mig till
att fara hem till människor igen. Paloma blev stött,
och Vahna grät. »Res inte! Res inte!» Det var
hennes vanliga visa. Men jag sade upp min plats och
skrev ett brev till Sarah här — gjorde jag inte det,
Sarah ?
»Den kvällen, då vi satt vid brasan i riktig
begravningsstämning, tinade Vahna verkligen upp för
första gången.
»Res inte», sa’ hon till mig, och gamla Paloma stämde
in med en nick. »Jag skall visa er var min bror hämtade
guldklimpen, om ni inte reser!» — ’För sent’, sa’ jag.
Och sa’ henne varför.»
»Och talade om för henne att jag väntade på dig
uppe i Nebraska», inföll mrs Jones i iskall ton.
»Nej, Sarah, varför skulle jag såra en stackars
indianflickas känslor? Det gjorde jag naturligtvis inte.
Nå, hon och Paloma pratade litet på indianska, och se’n
sade Vahna: ’Om ni stannar, skall jag visa er den
största guldklimp, som är far till alla andra guldklimpar!
— ’Hur stor?’ frågade jag. ’Lika stor som jag?’
Hon skrattade. ’Större än ni’, sade hon, ’mycket mycket
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
