Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Som Argo på antikens tid . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varnad av sina skälvande lemmar, för att hämta mera
krafter. Bakom stenen hörde han hälsande röster,
kände igen Charles Craytons röst och förstod att
de äntligen hade träffat unga Liverpool. Charles gick
rakt på saken, och Tarwater hörde alldeles tydligt
varje ord i Charles’ föga smickrande beskrivning av
honom och förslaget att låta honom följa med till
Da w son.
»Ett förbannat dumt förslag», lydde Liverpools
utlåtande då Charles tystnade. »En gammal sjuttio års
gubbstut! Om han går på sina sista ben, varför i
helvete gav ni er då i slang med honom? Om det
blir hungersnöd, och så ser det ut, behöva vi vartenda
dugg proviant för egen räkning. Vi ha bara proviant
för fyra, inte för fem.»
»Det är mycket sant», hörde Tarwater Charles säga.
»Bli inte arg. Det gamla kräket gick in på att lämna
avgörandet åt dig, då vi träffade dig. Du behöver
bara stampa med foten och säga nej.»
»Du menar att jag skall köra bort gubben, sedan
vi ha uppmuntrat honom och dragit fördel av hans
arbete från Dyea och ända hit ?»
»Det är en ansträngande resa, Liverpool, och bara
de hårdföra stå ut med den», försökte Charles medla.
»Och jag skall göra de obehagliga sysslorna?»
beklagade sig Liverpool, och Tarwater började fälla
modet.
»Ja, det ser så ut», sade Charles. »Du skall avgöra.»
Men så fick gubben tillbaka modet igen, ty det
kom en hel cyklon av svordomar, vari han urskilde
ett och annat uttryck som: »Djävla fähundar! — Nej,
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
