Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Som Argo på antikens tid . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förr ska fan ta er! — Jag vet nog vad jag vill. —
Död och pina och helvete! Det gamla kräket följer
med oss utför Yukon, så mycket ni vet det, edra
djävlar! — Ansträngande? Ni vet inte vad
ansträngande är, om jag inte lär er det. Jag låter hela
utrustningen springa i luften och dra åt helvete, om
någon av er försöker att göra honom något för när.
Ja, försök bara, så få ni se . . . då ska ni tro att yttersta
dagen är kommen och att Vår herres blixt har slagit ner
midt i lägret!»
Livetpools ordflöde var så stärkande att den gamle
reste sig helt lätt under sin börda, utan den ringaste
känsla av ansträngning, och knogade i väg mot Happy
Camp.
Från Happy Camp till Långsjön, från Långsjön till
Djupsjön och från Djupsjön upp över den ofantliga
bergåsen och ner till Linderman gick den utslitande
kapplöpningen med vintern. Män bröto ryggen av
sig eller fingo hjärtslag, de sutto utmed vägen och gräto
av trötthet. Men vintern gav ingen nåd.
Höststormarna rasade, och i isande regnskurar och tilltagande
snöyra knogade Tarwater och det sällskap han tillhörde
ner till stranden med det sista av sin utrustning.
Där blev ingen vila. På andra sidan sjön, ett stycke
ovanför en dånande ström valde de ut åt sig en
grandunge och byggde sitt sågverk. För hand, med en
olämplig långsåg, sågade de här sina stockar till plank.
De arbetade natt och dag. Tre gånger under
nattskiftet svimmade gubben Tarwater där nere i
såg-gropen. Om dagarna lagade han mat som förut, och
på mellanstunderna hjälpte han Anson att bygga båten
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
