Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Percival Delauney teg ett ögonblick, och hans
klotrunda ansikte fick ett uttryck av djup respekt, då han
betraktade denna imponerande tavla från sin
ungdom.
»Ja, jag har dragit ut en bläckfisk med åtta fots
fångarmar, och jag har gjort det på femtio fots djup.
|ag kunde vara under vattnet i fyra minuter. Med
en korallsten som sänke har jag gått ner på
hundratio fots djup för att klara ett ankare som hakat sig
fast. Och jag kunde slå voit baklänges i luften och
köra i på fötterna från åttio fots höjd över vattnet . . .»
»Bry dig inte om det clar, låt det vara», förmanade
Chauncey Delarouse ivrigt. »Berätta om prinsessan.
Det sätter fart i det gamla blodet igen. Jag tycker
nästan att jag ser henne. Var hon mycket vacker?»
Percival Delaney kysste på fingrarna, som om det
svaret var det enda som var nog uttrycksfullt.
»Hon var en sjöjungfru, har jag sagt. Ja, det var
hon. Jag vet att hon samm i trettiosex timmar innan
hon blev räddad, sedan hennes skonare hade
kapsej-sat under en orkan. Jag har sett henne göra ett hopp
på nittio fot och komma upp med en pärlmussla i
vardera handen. Hon var härlig. Som kvinna var
hon hänförande, sublim. Jag sa’ att hon var en
havsgudomlighet. Och det var hon. Å, om en Phidias
eller en Praxiteles hade fått skapa ett konstens
underverk efter hennes odödliga skönhet 1
»Och den dagen, då vi voro ute och fångade
bläckfiskar på revet, var jag nästan sjuk av kärlek till
henne. Galen — jag vet att jag var galen efter
henne. Vi stego ur den stora kanoten och summo
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
