- Project Runeberg -  Tolstoi /
20

(1921) [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Men Tolstoi är 1850 mindre...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men Tolstoi är 1850 mindre tålmodig än Nechljudov.
Jasnaja har varit en besvikelse för honom. Han är
trött både på folket och överklassen. Hans ställning
blir honom outhärdlig. För övrigt ansattes han av sina
fordringsägare. 1851 flyr han till Kaukasus, till hären, till sin
bror Nikolaj, officeren.

Han har ej länge vistats bland de höga, allvarliga bergen,
förrän han åter blir herre över sig själv, åter finner Gud:

Förra natten1 sov jag knappast en blund . . . Jag började
bedja till Gud. Det är mig omöjligt att beskriva den ljuva känsla,
jag erfor under bönen. Jag läste de vanliga bönerna, och sedan
låg jag ännu länge och bad. Jag önskade något mycket stort,
mycket skönt, vad kan jag icke säga . . . Jag ville smälta
samman med det oändliga väsendet, jag bad Gud förlåta mig
mina felsteg. . . Men nej, jag bad inte om det, jag kände, att
han förlät mig, eftersom han skänkte mig denna lyckliga stund.
Jag bad, och samtidigt kände jag, att jag inte hade något att
bedja om och att jag icke kunde, icke förstod att bedja. Jag tackade
honom, men icke med ord, icke i tanken . . . När knappt en
timme gått, lyssnade jag till lastens röst. Jag somnade,
drömmande om ära och kvinnor: det var starkare än jag. Men jag
tackar i alla fall Gud för denna stund av lycka, för att han visat
mig min litenhet och min storhet. Jag vill bejda, men jag kan
inte; jag vill förstå, men jag vågar inte. Jag överlämnar mig
åt Din vilja!2

Köttet var icke övervunnet (det blev det aldrig), kampen
fortsattes i hjärtats fördolda djup, kampen mellan lidelserna

1 Den ii juni 1851, i det befästa lägret vid Stari-Jurt i Kaukasus.

2 Dagbok.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rrtolstoi/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free