- Project Runeberg -  Tolstoi /
45

(1921) [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Familjelycka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

45

förhand skönjde med sin djupa och klara blick, skulle bliva
hans räddning. Han var trött, sjuk, led på sig själv och sina
ansträngningar. Den lysande framgång, hans första arbeten
rönt, hade efterföljts av kritikens fullständiga tystnad och
publikens likgiltighet.1 Han låtsade högdraget glädja sig
däråt.

Mitt rykte har förlorat mycket av sin popularitet, som gjorde
mig trist. Nu är jag lugn. Jag vet, att jag har något att säga
och att jag har kraft att säga det högt. Allmänheten må tänka
vad den villF

Men det var överord. Om sin konst var han själv icke
viss. Utan tvivel behärskade han sitt litterära instrument,
men han visste inte vad han skulle göra med det. Som han
säger apropå Polikuschka, »var det ett pladder om första
bästa ämne, ett pladder av en man, som förstår att sköta
pennan».3 Hans sociala företag misslyckades. 1862 tog han
avsked från sin befattning som fredsdomare. Samma år gjorde
polisen husundersökning på Jasnaja Poljana, vände upp och
ned på allt och stängde skolan. Tolstoi var då borta,
överansträngd; han fruktade för lungsot.

De tvister, jag hade att bilägga, hade för mig blivit så
pinsamma, arbetet i skolan så planlöst, mina tvivel, som härledde
sig från mitt begär att undervisa andra, allt under det jag
dolde min okunnighet om vad jag borde lära dem, voro för mig
så kväljande, att jag blev sjuk. Kanske skulle jag då hava
sjunkit ned i den förtvivlan, i vilken jag femton år senare höll på
att gå under, om det icke för mig funnits en okänd sida av livet,
som utlovade mig räddning: familjelivet.4

1 Från 1857 till 1861.

2 Dagbok, oktober 1857.

3 Brev till Fet, 1863.

4 Bekännelser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rrtolstoi/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free