- Project Runeberg -  Tolstoi /
50

(1921) [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han njöt först därav...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

som icke äro goda, men stolta och plågas av denna osunda
tillvaro som furst Andrej.

Men nu kommer det första sorlet av vågorna.
Handlingen. Den ryska hären i Österrike. Fataliteten råder.
Ingenstädes dominerar den mer än i de elementära krafternas
lössläppande — i kriget. De verkliga ledarna äro de, som icke
söka att styra, utan att som Kutusov eller Bagration »låta
en tro, att deras personliga avsikter stå i full
överensstämmelse med vad som i verkligheten är en enkel följd av
omständigheternas makt, de underordnades vilja och ödets
nycker». Hur välgörande att lämna sig i ödets hand! Vilken
lycka skänker ej det rena handlingslivet, det sunda och
normala tillståndet! Förvirrade sinnen återfå sin jämvikt. Furst
Andrej andas, börjar att leva . . . Och medan de två bästa
själarna, Pierre och furstinnan Maria, fjärran från dessa
heliga stormars livgivande fläkt hotas av sin världs smitta, av
kärlekslögnen, får Andrej, som sårats vid Austerlitz, plötsligt,
mitt under det brutalt avbrutna framstormandets berusning,
insikt om den höga och lugna omätligheten. Liggande på
ryggen, »ser han ej längre annat än högt över sig en
oändlig, djup himmel, på vilken lätta, gråaktiga moln segla fram».

Vilket lugn! Vilken frid! sade han till sig själv. Vilken
skillnad mot mitt ursinniga lopp! Hur kommer det sig, att jag
inte såg denna höga himmel förut? Vad jag är lycklig, att jag
äntligen blivit den varse! Ja, allt är tomt, allt är besvikelse, allt
utom den . . . Det finns intet utom den . . . Och Gud vare lov
för det!

Men livet griper honom åter, och vågen sjunker tillbaka.
Ånyo överlämnad åt sig själva, i städernas demoraliserande
atmosfär, irra själarna nedslagna och oroliga på måfå omkring
i natten. Understundom blanda sig med världens förgiftade
andedräkt naturens berusande och vanvettsalstrande
utflöden, våren, kärleken, de blinda krafter, som närma furst
Andrej och den tjusande Natascha och som ögonblicket
därefter kasta henne i armarna på den förste bäste förförare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rrtolstoi/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free