Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han njöt först därav...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI
Så mycket poesi, så mycken ömhet, så mycken hjärterenhet,
som världen skövlat! Och alltjämt »den stora himmel, som
svävar över jordens kränkande förnedring». Men människorna
se den icke. Till och med Andrej har glömt ljuset från
Austerlitz. För honom är himlen blott »ett mörkt och tryckande
valv», som skyler det tomma intet.
Det är tid, att krigets orkan åter blåser upp för dessa
blodfattiga själar. Fosterlandets mark trampas av främmande
härar. Borodino. Denna dags högtidliga storhet. All
ovänskap försvinner. Dologov omfamnar sin fiende Pierre. Den
sårade Andrej gråter av kärlek och medlidande för den
olycka, som drabbat den man han hatade mest, Anatole
Kuragin, hans granne på ambulansen. Deras hjärtans
enhet fullkomnas, enheten genom det lidelsefulla offret för
fosterlandet och genom underkastelsen under de gudomliga
lagarna.
Att med allvar, med stränghet acceptera krigets fruktansvärda
nödvändighet. . . Den svåraste prövningen är den mänskliga
frihetens underkastelse under de gudomliga lagarna. Hjärtats
enfald består i underkastelsen under Guds vilja.
Det ryska folkets själ och dess undergivenhet under ödet
förkroppsligas i högste befälhavaren Kutusov:
Denne åldring, som i stället för lidelser blott ägde
erfarenheten, lidelsernas resultat, och hos vilken intelligensen, avsedd
att gruppera fakta och draga slutsatser av dem, ersattes av en
filosofisk betraktelse av händelserna, uppfinner intet, företager
intet, men han lyssnar och påminner sig allt. Han skall veta
att begagna sig av det i det rätta ögonblicket, han skall icke hämma
något nyttigt, icke tillåta något skadligt. Han spejar i sina
truppers uppsyn efter denna ogripbara kraft, som kallas viljan
att segra, den framtida segern. Han erkänner tillvaron av något
mäktigare än hans vilja: den oundvikliga gången av de händelser,
som utspelas inför hans ögon. Han ser dem, han följer dem,
och han förstår att abstrahera bort från sin person.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
