Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sociala krisen: Vad böra vi göra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han trodde sig hava kommit i hamn, hava nått den
tillflykt, där hans oroliga själ kunde finna ro. Han var
blott vid början av en ny verksamhet.
En vinter, som han tillbragt i Moskva (hans
familjeplikter hade tvungit honom att dit åtfölja de sina),1 och
folkräkningen, i vilken han fick tillstånd att taga del i januari 1882,
blevo för honom en anledning att på nära håll få se de stora
städernas elände. Det intryck, detta gjorde på honom, var
fruktansvärt. På kvällen den dag, då han för första gången
kommit i beröring med detta civilisationens dolda kräftsår
och för en vän berättade, vad han sett, »började han skrika,
gråta och hota med knytnäven».
»Man kan inte leva på det sättet!» sade han under
snyftningar. »Det kan inte vara möjligt! Det kan inte vara
möjligt! . . .»2 Han försjönk för flera månader i djup förtvivlan.
Grevinnan Tolstoi skrev den 3 mars 1882 till honom:
Du sade för ej länge sedan: »Jag ville hänga mig för att
jag inte kan tro.» Nu har du tron, varför är du då olycklig?
Därför att han icke hade fariséens tro, den saliga och
självbelåtna tro, därför att han icke hade mystikerns egoism,
dennes, som är alltför upptagen av sin egen frälsning för att
tänka på andras,3 därför att han hade kärleken, därför att
1 »Jag hade dittills levat hela mitt liv utanför staden . . .» {Vad
böra vi göra?)
2 Ib.
3 Tolstoi har många gånger uttryckt sin motvilja för de
»asketer, som verka för egen räkning utan att tänka på sina
medmänniskor». Han likställer dem med de okunniga och högmodiga
revolutionärer, »som säga sig vilja göra andra väl, men icke veta vad som
fattas dem själva . . . Jag älskar», säger han, »med samma kärlek båda
dessa kategorier människor, men jag hatar deras läror med samma
hat. Den enda läran är den, som bjuder ständig verksamhet, en till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
