- Project Runeberg -  Tolstoi /
98

(1921) [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vackraste teori...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

till alla människobröderna förenar sig med den folkliga
vishetens leende godmodighet. Enkelhet, klarhet,
obeskrivlig hjärtegodhet — och detta övernaturliga ljus, som så
naturligt stundom gjuter sig över tavlan, med en gloria omgiver
den centrala gestalten, den gamle Elysé,1 eller fyller
skomakar Martins verkstad, hans, som genom sin fönsterglugg
nere vid marken ser de förbigåendes fötter och vilken Herren
besöker under gestalten av de fattiga, som den gode
skomakaren hjälpt.2 I dessa berättelser blandar sig ofta med de
evangeliska liknelserna en viss doft av österländska legender,
av dessa Tusen och en natt, som Tolstoi älskat ända sedan
barndomen.3 Stundom blir också det fantastiska ljuset hemskt
och förlänar berättelsen en skrämmande storhet. Så t. ex.
Muschiken Påkom? mannen som strävar ihjäl sig för att
komma i besittning av mycket jord, all den jord han kan
hinna gå omkring på en dag. Han dör, när han kommer
fram.

Uppe på kullen satt starschinan på marken och såg honom
springa, och han höll sig med båda händerna för magen och
skrattade. Och Påkom föll.

»Bravo, min gubbe, du har förvärvat mycket jord.»

Starschinan steg upp, kastade en spade till Pàkoms tjänare
och sade:

»Se här, gräv ned honom!»

Tjänaren blev ensam. Han grävde åt Påkom en grav, nätt
och jämnt så lång som han var från huvud till fot — tre arschiner
— och begravde honom.

Nästan alla dessa berättelser innehålla under sitt poetiska
omhölje samma uppgiveisens och förlåtelsens moral, som vi
återfinna i evangelierna:

* De tre gamla männen (1885).

2 Där kärleken är, där är Gud (1885).

3 Varav människorna leva (1881). De tre gamla männen (1884).
Gudsonen (1886).

4 Denna berättelse har även titeln: Hur pass mycket jord behöver
en människa? (1886).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rrtolstoi/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free